Jag har tappat intresset lite grann. För denna bloggen, alltså. Därför lägger jag ner den. Jag har tajmat det så att det sammanfaller lite grann med att Mattias Alkberg lägger ner sitt band också. Det är alltid kul när en massa saker lägger ner samtidigt. Ballast vore om typ Skanska och Cullbergbaletten också lade ner. Det hade liksom indikerat på något sorts kosmiskt kaos. I mitt huvud, iallafall.

Men för att citera tidigare nämnda Alkberg, som i sin tur citerade Douglas Adams: det är inte Ajöss och tack för fisken i och med nedläggningen. Jag kickar nämligen igång en annan sajt just idag. Där kommer jag att nästan enbart skriva om musik, och jag kommer att vara teoretisk, djuplodande och långrandig utav bara fan.

Saken är nämligen den att jag tröttnade på att titta på min egen blogg och se korta inlägg om vad någon pantad ledarskribent har sagt, eller någon grinig gliring mot något löjligt enfrågeparti, eller en lista över vad jag har ätit till frukost. You get the picture.

Följdaktligen, utan mer väsen än så, uppdatera era bokmärken, ty ni hittar i fortsättningen mitt svamlande på denna adress:

MATS.OMALM.COM

Jag kommer inte att uppdatera eller fylla på något på denna blogg. Däremot lämnar jag kvar allt gammalt trams, utifall någon (läs: jag) vill referera till något jag tidigare skrivit. Här ska int' raderas nå't alls. Det vore en kulturell missgärning att t.ex. ta bort de fantastiska ordväxlingarna mellan undertecknad och diverse folk och fä i frågor om fildelning, Maria Abrahamsson och dylikt.

Däremot blir det förmodligen ytterst lite politik och få personpåhopp på den nya sidan. Trist, jamenvisst, men det suger för mycket energi att upprättahålla sådant systematiskt förtal.

Men okej, nog om det. Vi syns!

M

 

Alla media i hela världen, och bland dem vårat Svenska Dagblad, skriver om att en hittills okänd sexfilm med Jimi Hendrix har dykt upp på marknaden. Den 45 minuter långa filmen skall enligt snuskmånglarna Vivid Entertainment vara autentisk.

Jag vet inte. Min hustru visade mig de korta klipp som TMZ.com har lagt ut, och vi tycker båda att det ser ganska fejkat ut. Faktum är att Hendrix ansikte ser inklippt ut. Men vi får väl se - rockstjärnorna på den tiden var väl knappast klyftigare än dagens puckon.

***

Istället för att hålla på och dutta här och där och stämma folk till höger och vänster kan väl Ifpi haka på Stim som ju faktiskt kommer med lite konstruktiva idéer. "Organisationen vill sätta sig i samma rum som internetleverantörerna och diskutera möjligheterna till att skapa ett nätabonnemang som gör det lagligt att ladda ned" skriver Anne Lindén i dagens DN.

"Fildelningsdiskussionen håller så sakteliga på att lämna sandlådestadiet. Gott och ont, mitt och ditt, pirater och antipirater är inte så särdeles intressanta utgångspunkter för debatt.

För vägen framåt handlar inte om ett avskaffande av upphovsrätten på nätet. Snarare om tillägg till befintliga ramverk, om licensieringar, kanske mindre påslag på befintliga avgifter. Det behövs möjligen inte byggas så mycket ny juridik, inte rivas så väldigt heller."

Kanske skulle vi då, om förslaget fick någon sorts verkan och blev reellt, slippa höra gnäll och svepande omskrivningar från folk som inte hittar något viktigare att engagera sig för än fildelning. Typ P*r*tp*rt**t... host host.

Oj, nu var jag där i maskburken och rotade igen...

***

"Ska vi inte göra ett knäck på triphop", frågar Johan Reborgs mobbade karaktär Cesar i "Percy Tårar", under en tidsperiod när triphop är gårdagens nyheter och ungefär det ohippaste man kan bry sig om.

I spetsen för musikgenren, hack i häl på Massive Attack, fanns förstås Portishead, som för mig framstår som sinnebilden av triphop. Tricky fanns i och för sig (och tycktes aldrig riktigt ta sig ur den triphopska tvångströjan), men Beth Gibbons och hennes anhang utgjorde för mig en ärketyp. Långsamma, pårökta beats och en filmisk stämning, toppat av Gibbons svävande röst - Mancini och Morricone möter Dr Dre ungefär - är så nära en ordboksförklaring man kan komma.

Sydsvenskan hyllar gruppens nya skiva "Third", och får till och med en hårdnackad triphopallergiker som mig att bli sugen. Kanske har Portishead frigjort sig från gamla genreföreställningar, eller så är det bara jag som har kommit fram till dem till slut. En snabb provlyssning gör mig iallafall väldigt nyfiken, framförallt krautgroovesen i "We Carry On".

Har någon vanlig människa hört den? Är den något att ha?

***

Helsingborgs Dagblad knäcker, via TT Spektra, den helt fantastiska nyheten att Pink Floyd-basisten Roger Waters två våningar höga och uppblåsbara gris har försvunnit!

"Grisen sågs sväva iväg under slutnumret av Waters konsert vid festivalen öster om Los Angeles", skriver tidningen, som också berättar att en hittelön på knappt 60.000 kronor utlovas till den som ser till att grisen återbördas till sin ägare.

Jag älskar sådana här nyheter. Åh, det gör mig så otroligt glad att få höra att en av tidernas mest uppblåsta egon poetiskt nog blir av med sin uppblåsbara gris. Vad mer kan man säga?

***

Slutligen vill jag önska er en trevlig valborgsmässoafton, och lämna er med lite information om Fredrik Reinfeldt som ni kanske inte redan visste!

Reinfeldts farfars farfar gjorde karriär som cirkuskannibal och Reinfeldt själv har varit flitig studentspexare med shower som "Dumheter från TT". Han gillar Toto, Tolkien och George W Bush.

Han kallades "Raffe" i lumpen, "Tvålen" av SSU, "Rajraj" och "Chefen" av medarbetarna. Under sin svensexa anfölls han av narkotikapoliser. Han är inte medlem i Svenska kyrkan.
(Källa: makthavare.se)

Om ni undrar varför vissa saker står i fetstil så kan ni ju fundera på det en stund, och kommer ni fortfarande inte på något så är det bara att höra av sig.

Fridens liljor,

M

Förresten, innan jag tar helg, och angående Luleåkalasets (som vanligt) katastrofalt trista och osmarta artistbokningar:

"Jag förstår precis hur Lidberg och LMK tänker, om de tänker alls. En trygg publikdragare som Winnerbäck lockar många vuxna till Stora scenen, medan Kent sannolikt har ett yngre åldersgenomsnitt bland sina fans. Och Lidberg verkar inte vilja ha några unga i Södra hamn, bortsett från bokningen av de gamla skatehjältarna i Millencollin."
(Nils Johansson, i dagens NSD)

Nils, jag håller helt och fullt med. Dumsnålt, som du skriver i din rubrik, är bara förnamnet. Ett av Luleåkalasets största problem är att de försöker boka artister utifrån egen smak och tycke för en målgrupp som är mer än hälften så unga som bokarna själva. Och att anta att Millencollin - som var som störst när JAG var 19 år gammal, alltså för 12 år sedan - ska dra horder av unga människor är riskabelt, to say the least.

Fast jag tänkte inte besöka Kalaset hursomhelst. Efter förra årets Slade-terror från scenen i Norra hamn är jag så avogt inställt till arrangemanget att jag överväger att fly länet helt och hållet under festivalhelgen.

"I'm too old for this shit", som Danny Glover hela tiden säger i "Dödligt Vapen". Jag säger det med betoningen på shit.

Nu är det helg, och då ska vi vara glada!

M

Jag har just köpt en platta med en duo som kallar sig för Fuck Buttons. Fuck Buttons... Jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till det. Menar de, ähum, "Knullknappar" eller menar de att man ska skita i knappar?

Det låter ungefär som att något, i vanliga fall ganska musikaliskt, har gått sönder riktigt rejält. Och det låter så i ungefär 8 minuter. I varje låt. Det är nog ganska svårt att dansa till. Faktum är att det är ganska svårt att göra något överhuvudtaget till Fuck Buttons monotona oljudsmattor. Eventuellt kan man promenera lite till musiken, om än lite vingligt måhända. Det finns någon popmelodi där inne, men den får kämpa för att komma igenom de köttiga distsyntharna.
   Samtidigt är det så där konsekvent plågsamt-men-ballt-på-något-sätt. Lite som SunnO))) fast utan gitarrerna. Men till syvende och sist så är detta i första hand musik som skulle få de allra flesta människor att ringa störningsjouren. Om den spelades på en fest, alltså. Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja gå på den festen.

Hos Pitchfork Media kan du ladda ner ett spår gratis och kolla på en video. Hos eMusic kan du köpa hela skivan.

Och se här! En recension av Andres Lokko.

Snubben som spelade orgel på Procol Harums superhit "A Whiter Shade of Pale", Matthew Fisher, har legat i en långvarig rättstvist med sångaren Gary Brooker. Det har naturligtvis handlat om att Fisher velat ha royalties för sina insatser. Nu har en brittisk domstol dömt till Brookers fördel istället, och Fisher blir således utan royalties även i fortsättningen.
   Det ligger ju nära till hands att tro att Fisher är pank och behöver stålar, och att Brooker är girig och inte vill dela med sig. Tvister såsom dessa brukar i regel handla om ungefär just det. Om det är så eller inte kan jag förstås inte uttala mig om, eftersom jag inte har någon aning om hur turerna har gått i målet.

Däremot grunnar jag på en grej:

Är inte det där orgelriffet egentligen Bachs "Air" eller minns jag galet? Rent tekniskt är det ju inte Brooker som har skrivit hela låten heller.

"Domstolen medgav att Fishers karaktäristiska orgelspel bidrog till låtens framgång, men nekade honom ändå royaltyersättning", skriver DN.

Jag skulle vilja säga att det är Bachs karaktäristiska harmonier som främst bidragit till låtens framgång.

Första kvartalet 2008 har sannerligen överraskat. I knivskarp kontrast till förra årets pinsamt magra musikutbud, rent kvalitativt alltså, har detta råttans år belönat musikälskare tämligen frikostigt redan nu.

Jag har redan nämnt No Kids lysande indie-r&b, Black Mountains indie-progg, British Sea Powers indie-indie och Black Crowes indie-Allman i tidigare inlägg. Nu inser jag att två av årets kanske bästa släpp, när vi ska summera 2008, kommer från Sverige.
   Markus Krunegård, sångaren i Laakso och f.ö. en perfekt contender till att spela Dana Scullys svenska brorsa i framtida avsnitt av "X Files", tycks bli rosad överallt och så även av mig. Jag har ännu inte hört hela albumet, men det jag har hört låter bättre än jag kunnat föreställa mig. "Imperiet, fast töntigare" har Krunegård själv sagt, och det är inte helt osannt. Töntigt, förvisso, fast jisses mister Krister vad bra. Om singeln "Jag är en vampyr" lovade mycket, så lovar det jag har hört mirakel.

Men naturligtvis är det ju Håååkan alla pratar om just nu. Och med rätta. Jag tänkte ge "För sent för Edelweiss" några fler genomlyssningar innan jag slutgiltigt utnämner honom till popens frälsare, men jag har redan beställt rosenbladen.

»Bebopalula! Varför sjöng jag det egentligen? Helt idiotiskt nu när jag tänker på det. Gubben i mig har tagit över helt.« (Håkan intervjuas i nätupplagan av utmärkta samhällsmagasinet Fokus. Läs mer här.)

Och senare i år kan vi vänta oss nytt från The Radio Dept. Jag gnuggar händerna och säger som Mr. Burns: "eeexcellent"!

Läste detta rykte som hastigast:

http://macworld.idg.se/2.1038/1.151559

Det här är väl en skitbra idé, eller? Jag skulle lätt lägga extra pengar för obegränsade downloads.

Men så finns det ju de som vill ha det gratis ändå...

I anledning av Charlotte Perellis välförtjänta schlagerseger igår (och Bobby Ljunggrens låtskrivartriumf) tänkte jag göra ett snabbt schlagerrelaterat inlägg.

Vilka är era absoluta schlagerfavoriter genom åren? Själv är jag vansinnigt förtjust i flera av Lasse Holms låtsmiden. I min mening är han helt oöverträffad i antal riktiga örhängen, en till synes outtömlig källa av snajdiga melodier och solklara hookar. Maken till schlagerförfattare finns nog inte idag, inte ens herr Ljunggren.

To prove my point:

"E' De' Det Här Du Kallar Kärlek" sjungen av Holm själv tillsammans med Monica Törnell (vad hände med henne?),
"Växeln Hallå Hallå" med Janne Lucas, "Högt Över Havet" med Arja Saijonmaa och "Bra Vibrationer" med Kikki Danielsson. För att inte tala om, förstås, Carolas "Främling". Ja, du ser ju själv. Schlagerkungen. Klart å betalt!

Och nej - jag är inte ironisk. Jag tycker verkligen att det här är bra låtar, och inbillar mig inte att jag har någon indiecred som i och med detta raseras.

(Fast det är klart: nog lyssnar jag hellre på Prefab Sprout, Neil Young och Big Black än ger mig på Chips och Arvingarna... det här var nog förresten kanske första gången som Chips och Big Black nämns i samma mening!)

Kjamiz, music luvvas.

M

No Kids är en trio från Vancouver som ser ut som planetens största nördar - en musikalisk motsvarighet till Milton Waddams i filmen "Office Space". Om man vill vara lite elak. Annars kan man strunta i att de ser ut som att de fick åka minibuss till skolan, och istället fokusera på deras album "Come Into My House" (Tomlab), som jag skulle vilja utse till första kvartalets allra bästa släpp.

Vid en första lyssning är det ganska lätt att bunta ihop No Kids med annan popelectronica som Junior Boys och Hot Chip, men redan under andra vändan träder otippade nyanser fram. Jag hör referenser till så vitt skilda artister som Steely Dan, Talk Talk, Janet Jackson och Saint Etienne. Lekfull, påhittig r&b sedd genom indiepopglasögon. Eller festlig indiepop silad genom ett r&b-filter? I vilket fall som helst är det både spännande och opretentiöst, käckt men inte ytligt. Och framförallt riktigt bra!

Köp eller åtminstone lyssna på eMusic!

M

Signaturen Fredrika, som jag förstår representerar Piratpartiet på något sätt, har skrivit en ohemult lång och utförlig kommentar i anledning av mitt inlägg "Suck... fildelning IGEN". Eftersom den är på tok för lång för att fungera som kommentar så lägger jag upp den här som ett inlägg istället. Den är av förklarliga skäl lite nedkortad, men om någon mot förmodan skulle vilja ha en kopia av den ursprungliga kommentaren är det bara att höra av sig.
   Mina svar står i kursiv text. Härmed avslutar jag f.ö. denna diskussion, och släpper inte igenom några fler kommentarer i ämnet. Det tar upp tid som annars hade kunnat spenderas på naturupplevelser och bibelstudier.

Take it away, Fredrika:

"Att teoretiskt sett all kultur som någonsin skapats, nu tack vare den tekniska utvecklingen finns tillgänglig kostnadsfritt för alla människor på hela jorden med en dator och Internetanslutning, är utan tvekan fullständigt fantastiskt och helt ovärdeligt.

Varför skulle mänskligheten avstå från något så fantastiskt? Det måste då finnas ett motskäl som väger tyngre än "ovärderligt". Det korta svaret är att det finns inget sådant skäl.

Men det finns en viktigare anledning till varför idéell icke kommersiell fildelningen av upphovsrättskyddade verk måste legaliseras.

För att beivra denna kopieringen över Internet, som inom två år kommer ske i helkrypterade decentrisaliserade osårbara fildelningsnätverk(uöver den privata kommunikationen via MSN och e-mail), så måste ALL privat kommunikation avlyssnas i realtid, och då ryker ett antal grundlagsskyddade rättigheter, bl a brevskyddet och meddelarskyddet.

Dom två skydden är bland dom viktigaste hörnstenarna i en demokrati, att medborgarna kan kommunicera utan övervakning, precis som det är din rätt att kunna skicka brev med post utan att det registreras vem som har skickat brevet, och vad det innehåller.

Upphovsrätten är ingalunda så viktig och nödvändig, så att dessa livsviktiga rättigheter ska omkullkastas, för att skydda en inkompetent lyxindustri, och kreatörers åsikter om hur deras verk ska få distrubueras.

Det är solklart att medborgarna idag inte tycker att den nuvarande upphovsrättens omfång(det är faktiskt medborgarna om bestämmer detta omfång i en demokrati) är värt att respektera, varvid förtroendet för upphovsrätten och dess existenberättigande utplånas.

Piratpartiet vill INTE att upphovsrätten ska utplånas, utan dom vill skydda upphovsrätten, och det kan enbart ske genom att upphovsrätten omfång kraftigt revideras och minskas, så det kommer i samklang med medborgarnas uppfattning om vad som ska vara tillåtet och inte, och den tekniska utvecklingen(Teknik vinner alltid över lagar, det är inget nytt)."

Rent kortfattat tycker jag att det finns en ganska stor skillnad mellan att inskränka folks rätt till ett privatliv och att tycka att fildelning inte är helt okej. Dessutom vill jag gärna se en utförlig undersökning huruvida medborgarna verkligen vill nedskriva upphovsrätten. Jag har sökt igenom Piratpartiets hemsida efter något sådant, men hittar inget som de facto visar att så är fallet. Att det däremot är partiets åsikt står däremot helt klart.

"Är det snålt att låna en skiva av en kompis? Är det snålt att få en laglig kopia av en kompis skiva över MSN? Är det snålt att provlyssna en skiva i en skivbutik?

I samtliga fall så får du tillgång till musik utan att betala för den. Precis som när man laddar ner musik kostnadsfritt. Varför är det sistnämnda mer snålt än dom tidigare alternativen? För att det är olagligt? Är det lagen som avgör om något är snålt? Om fildelningen legaliseras, då är det inte snålt längre?

Är du medveten om att det finns tiotusentals artister runt om i världen som vill att människor ska fildela deras musik gratis, och ta del av den utan att betala för införskaffandet?

Du kanske tycker det är ok(och inte snålt) eftersom dom artisterna lämnat sitt medgivande till det?"

Nu lägger du ord i mitt tangentbord som jag inte skrivit. Det ÄR skillnad, vare sig du tycker det eller inte, på att dela ut en skiva och låta miljontals människor gratis ladda ner en kopia av denna. Att lyssna på ett album i en skivbutik är inte samma sak. Vi har olika uppfattning i frågan, det är ett som är säkert, men jag vill nog anse att det inte alls är samma sak.
   Jodå, jag vet att det finns artister som ger bort sin musik gratis, men då är det också ett frivilligt val och ingenting att snacka om. Så ja - det går inte tycka något annat än att det är helt i sin ordning. Men det finns också de som INTE har delat ut sin musik gratis, och då är det inte okej. Du skriver i din ursprungliga kommentar att, och jag citerar, "Tillgång till musik har aldrig någonsin stått i fast relation till betalning. Man har alltid kostnadsfritt kunnat konsumera musik utan att betala", varav det sistnämnda är helt korrekt. Inte heller det första påståendet är på något sätt direkt felaktigt. MEN det tycks finnas en sorts konsensus bland många att betalningsviljan för musik hör samman med tillgång och efterfrågan, och att artisten inte kan vänta sig betalt eftersom det inte är säkert att det finns någon efterfrågan för dennes musik. Bevisligen finns det ju dock en efterfrågan eftersom musik faktiskt laddas ner. Observera att jag inte på något sätt påstår att detta är din åsikt, Fredrika, för det vet jag faktiskt inte.

"2003 var mina skivinköp nere på rekordlåga 3-5 skivor/år. Sen fick jag bredband och började fildela musik, varvid mitt intresse för musik och mina skivinköp sköt i taket. När man kan ladda ner 500 skivor utav dom tiotusentals nya skivor som släpps varje år, och plocka ut dom 50 man tycker bäst om, så är det tusen gånger roligare med musik, och i takt med ökad glädje och problemfri smidig konsumtion, så ökar även betalningsviljan kraftigt.

Jag har ingen statistik för 2003 och 2004, men det ökade krafigt, och efterföljande år såg det ut så här:

2005 55st
2006 35st
2007 65st

I år är jag efter 2 månader uppe i 14st inköpta CD-skivor. x6 blir det 84st, även om jag verkligen hoppas att jag kan dra ner på mina inköp, för jag är så förbannat less på att bli kallad för snål och tjuv av dom hjärndöda faschisterna i skivindstrin, när det är JAG och alla dom som fildelar mest som har räddat dom inkompetenta jävlarna från ännu större försäljningstapp."

Det är ju helt fantastiskt! Mycket beröm och ära till dig! Men vet du vad? Siffrorna går inte riktigt ihop, så uppenbarligen gör de allra flesta som laddar ner musik inte likadant som dig. Skivförsäljningen dalar ständigt, och det är inte de stora bjässarna som trillar av pinn, utan de små oberoende skivbolagen som lever på marginalerna. Det här finns det siffror på. Det är bara att googla. Jag kan gå tillbaka till min bekantskapskrets - de som fildelar mest musik är de som köper minst. Jag tycker inte att de är dåliga människor, men jag tycker inte att det de gör är helt okej.

"Försäljningstapp som dom helt logiskt fått uppleva pga rimligtvis en kombination av följande skäl:

1) CD-skivorna är för dyra, detta har konsumenterna skrikit om i snart 10år, men inte tusan sänks priserna, dom HÖJS, och motsvarar därmed inte längre det värdet som konsumenterna är beredda att betala.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

2) Skivbranschen har medvetet saboterat CD-skivorna med kopieringsskydd, så att köparna inte längre kan vara säkra på att musiken går att lyssna på i den utrustningen dom vill lyssna på den, dvs i sin bil, DVD-spelare, MP3-spelare eller dator.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

3) Många musiklyssnare är inte längre intresserade av antika fysiska CD-skivor som bärare av musiken.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

4) Skivbranschen har investerat stenhårt i talanglösa artister dom senaste 15åren som inte kan skriva sina egna låtar, som får musiken skapad åt sig av andra, som inte skulle sälja ett piss utan mördande reklam, TV-program som Idol och musikvideos som liknar porrfilmer, där skivorna innehåller 2-3 bra låtar och resten kass utfyllnad, och lyssnarna har lärt sig att det är meningslöst att köpa skivor, för man får inte valuta för pengarna.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

5) En mängd nya attraktiva samhällsfenomen har dykt upp som kostar pengar, som erbjuder ett större värde än vad CD-skivan anses göra. Internetabonnemang, mobiltelefoner, mobiltelefoniabonnemang, TV- och datorspel, samtliga branscher där försäljningen EXPLODERAT, då dessa branscher erbjuder exakt vad som efterfrågas, och konsumenterna har därmed mindre pengar över till annat.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

6) Hemmabio. Helt plötsligt kan man få en enormt mycket större filmupplevelse i hemmen än vad som tidigare var möjligt. Storbilds-TV och hemmabioutrustning kostar pengar. Samtidigt exploderar försäljningen av DVD-filmer(som priserna hela tiden sjunker på!!). Konsumenterna tycker detta är mer roligt att lägga pengar på än CD-skivor.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

7) Principiell bojkott av skivindustrin. Skivindustrin har spottat musikälskarna i ansiktet, genom att vägra sänka priset på skivor, genom att sabotera skivor med inte bara kopieringsskydd, utan även virusliknande Rootkit som saboterar lyssnarnas datorer. Samtidigt beter sig skivindustrin som maffian, och hotar och jagar musikälskare, istället för att erbjuda det som efterfrågas. Dom säger rätt ut att dom litar INTE på att köparen själv kan ansvara för hur den kopierar sin inköpta musik, utan skivorna ska kopieringsskyddas.

Skulle konsumenterna fortsätta skänka pengar till en bransch som beter sig så? Knappast.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

8) Konsumenten bombarderas med mer musik än någonsin förr, i tusentals radio- och TV-kanaler, villket gör dels att musiken tappar värde, och dels att man inte längre behöver göra speciellt mycket för att få sitt dagliga musikbehov fyllt.

Resultat=Naturlig nedgång i försäljningen av CD-skivor.

DÄR har du anledningen till varför skivförsäljningen går ner, och det beror sannerligen ENBART på skivindustrins groteska inkompetens, som nog är historiskt oöverträffad."

Där har du massvis med poänger, och jag är helt säker på att väldigt många av de orsaker du räknar upp har mycket med saken att göra. Jag tror dock inte att man kan förneka att fildelning har gjort mycket för en dalande skivförsäljning. Förvisso kan det säkert bero på att mycket av det som släpps är skit, men mycket beror garanterat på att man inte vill betala för musik eftersom man kan få den gratis. För seriöst - skitmusik har funnits i alla tider. Minns du Sigue Sigue Sputnik?
   Att påstå att fildelningen skulle vara någon sorts vendetta mot en korrupt och inkompetent skivindustri (och det är den, där säger jag inte emot) tror jag dock inte är riktigt korrekt. De flesta har nog inte formulerat sådana teorier. Ärligt talat.

"I varjefall så är det jättekul att diskutera upphovsrätt, och hur viktigt det är att revidera den och minska dess omfång för att skydda den, men om du inte finner någon glädje av det, eller förstår debatten, så håll dig borta från den.

Men om du ska blanda dig in i den, så måste du sätta dig in i den mycket mer än vad du gjort hitills, och sluta upprepa innehållsindustrin överbevisade lögner, tyck-synd-om-oss-tal, groteskt felaktiga stöldliknelser, och missuppfattningar om verkligeten.

Och speciellt ska du sluta klaga på Piratpartiet, som nog är den enda riktiga vännen upphovsrätten har idag."

Tack för att du klappar mig på huvudet. Jag tog inte med de tre andra gångerna i din, ärligt talat, ganska långrandiga kommentar då du också använde liknande härskarteknik, eftersom du då bara skulle framstå som förmäten och dryg.

Ursäkta, men varför i helvete skulle jag vara tvungen att kunna Piratpartiets hela partiprogram utantill för att - enligt dig - ha rätt att få uttala mig i en fråga? Jag tycker att man kan ha synpunkter och åsikter utan att för den delen stå som en Bror Duktig med partibok i handen och rapa teser och paragrafer. Och jag har aldrig påstått mig vara en expert på upphovsrätt. Jag uttrycker bara vad som känns rätt och fel i min värld.

Slutligen: tack för dina inlägg. Det är kul att du brinner för din sak. För min del är den här diskussionen nu avklarad. Jag tycks ha trampat på en massa tår, och det tänker jag inte be om ursäkt för. Vill du, eller någon annan, trampa på mina eller bara ha synpunkter, skicka ett mejl till [email protected].

Bara en kort splash om fildelningsdebatten här:

Läs Gary Willis blogg här: garywillis.com/blog/ för han artikulerar det förbaskat mycket bättre än mig, men tycker i stort sett likadant. Jag har ingen aning om vem denna Gary är, förutom att jag förstår att han spelar basgitarr, men det är nästan bara ett plus. Han beskriver nämligen verkligheten för den stora majoriteten skivinspelande yrkesmusiker runtom i världen - inte Mick Jaggers, Metallicas eller Princes verklighet.

Jag vet att jag tjatar, men... jag bryr mig väl egentligen inte så skitmycket om fildelare eller fildelning, men jag retar mig utav bara tusan på Piratpartiet och liknande trista tomtar. It's just personal. De är inte bara mer irriterande än en svärm getingar en dag på stranden - de har dessutom fel, är snåla, och har alltför stor influens på gemene man.

Kram på er, pussgurkor!

M

Kan vi inte starta en liten omröstning? Jag tänkte mig en om världens just nu absolut sämsta artister eller band. Du behöver inte ens motivera ditt förslag om du inte vill. Jag är mest sugen på att se om vi kan finna någon koncensus. Fast det vore ju faktiskt kul att se hur du tänker.
Och observera - det rör sig alltså inte om världens mest överskattade eller världens sämst producerade, utan helt enkelt sämst på alla sätt. Dock måste föremålet för din avsky vara nu aktivt, samt etablerat. Du kan liksom inte säga att grannens ungars band som repat i garaget i tre veckor är sämst. Välj din måltavla med omsorg.

Jag lägger in dessa två förslag:

1. Simple Plan (och får medhåll från SvD:s Linnea Olsson)
2. Takida (och får medhåll igen från Linnea här, men mothugg från Sundsvalls Tidning)

Det är ju på något sätt mer spännande att diskutera vilka som är sämst än vilka som är bäst. Även om båda tingen är högst subjektiva så är det ena liksom mer rafflande.

Nu kanske någon frågar "men är inte Ashlee Simpson ännu sämre?" eller "hur kan du tycka att Takida är sämre än Lillasyster?" och det är enkelt förklarat. Varken Ashlee eller Lillasyster tycks inte ha några som helst föreställningar om att tas på allvar. Iallafall hoppas jag inte det, för då har jag missförstått dem helt och hållet och då är också de sämst i världen. Jag får bära hundhuvudet isåfall.
   Dessutom skriver inte Ashlee sina egna låtar utan är en sjungande (eller hur var nu det där?) Barbie, och Lillasyster är ju bara LOK som kör en cover på en modern listetta. Vilket i sig är helt absurt. Och absurditet skall icke föraktas (fast nog föraktar jag Lillasysters musik alltid. Make no mistake.)

Jag räknar med att bli slagen med häpnad, tack.

Michael Jacksons "Thriller" fyller 25 år i år, och det har sannerligen uppmärksammats i en mängd medier. DNs recensent Martin Nyström är helt begeistrad, och använder uttryck som "osannolik", "underbart" och "enastående". Det är ju förstås hans personliga åsikt, smak och tycke och kan som sådant inte ifrågasättas - det är ju som att ifrågasätta varför någon gillar bananer. Själv är jag dock inte av samma mening.

Jag lyssnade faktiskt på "Thriller" för inte så länge sedan, och det första jag slogs av var hur illa albumet har åldrats. Quincy Jones produktion är tidstypisk på helt fel sätt, och arrangemangen är bombastiska på gränsen till outhärdliga. Jacksons tjut, stön och grymtningar har alltid stört mig, och har tyvärr anammats av yngre artister som Ne-Yo och Chris Brown också. Nämnda attribut gör att "Thriller" för mig känns som en musikalisk motsvarighet till stentvättade jeans med läderkilar vid låren. Eller kulörta skinnvästar med axelvaddar. Helt enkelt för mycket av fel saker.

Däremot älskar jag The Jacksons. Och Janet Jacksons "Velvet Rope". Och Jermaine Jacksons "Erucu". Och lite grann, faktiskt, Michaels solodebut "Off The Wall".

Men "Thriller", nej. Jag kan räkna upp betydligt fräschare och mer välbevarade 25-åringar.

Började fundera på det här med fildelning igen. När GT rapporterade om Princes förestående stämning mot The Pirate Bay, vilket jag pratat om tidigare, hade man också en liten omröstning där denna fråga ställdes:

Bör artister få ersättning av Pirate Bay?

Svarsalternativen var 'Ja, självklart' och 'Nej, de har nog med pengar'. Inte helt överraskande röstade läsarna en ungefär 75-procentig seger för det senare alternativet.
   Jag har ingen åsikt om Pirate Bay eller någon annan fildelningssajt skall ersätta artister, men det jag reagerar på är hur snedvriden bild folk har av musiker och artister. Jag kan räkna på ena handens tumme hur många musiker jag känner som kan leva av sitt värv. Bland den svenska musikeliten ser vi mestadels årsinkomster som underskrider en genomsnittlig deltidsarbetande, kommunalt anställd lokalvårdares. Det måste vara tungt att som yrkesmänniska i princip få höra "men du ska väl inte ha betalt, lilla vän - det du sysslar med är ju allmängiltigt gratisgods".

En del argumenterar att för att musiker måste "göra som förr i tiden" - spela live så mycket det gå för att få ekonomin att gå ihop. Att den inspelade musiken skall vara gratis för kreti och pleti. Och om kreti och pleti gillar det så skall de alltså betala för att gå och höra på artisten.
   Den här logiken fungerar, men bara knappt, om det rör sig om en hyperkommersiell artist eller grupp som har en ytterst enkel instrumentering. Någon som vill göra mer ambitiösa projekt med spännande instrument, komplexa körarrangemang och experimentella produktioner är, som jänkarna säger, shit out of luck. Deras musik kan vara hart när omöjlig att framföra live utan att involvera kanske 20 personer på scenen, vilket är en både logistisk och ekonomisk katastrof.
   Och vem skall bekosta inspelningen av musiken när ingen längre betalar för den? Samma sak gäller för filmindustrin. Vissa hyperoptimister brukar hävda att detta skall innebära att kvaliteten höjs, eftersom man då får anstränga sig mer för att fånga den betalande publikens intresse. Men vad händer när det inte längre finns någon betalande publik? Ni kommer att få sitta och ladda ner krattiga hemmainspelningar av potentiellt fantastisk musik, och tanka handkamerainspelade ickebudgetfilmer från YouTube.

Sedan finns det de som säger att "ja, men jag köper ju faktiskt musik. Jag laddar ner den först, och om jag gillar det så köper jag skivan för att stödja artisten. Gillar jag det inte så raderar jag ju den från hårddisken."

Öh, bullshit. Det gör du inte. Och om det vore så, börja tillämpa det tankesättet i övriga aspekter av din vardag. Gå in på Konsum och stjäl en köttbit. Om du gillar smaken så kommer du tillbaka nästa dag och betalar. Gå in på Intersport och sno en cykel. Om du tycker om kvaliteten så kommer du tillbaka och betalar för den. Annars behåller du cykeln och skiter i att betala.

Eller ännu bättre, och dessutom fullt jämförbart: gå in på ett museum och stjäl en tavla eller en skulptur. Om du gillar den jättemycket så kommer du tillbaka och betalar. Om du bara tycker att den är okej så sparar du den, men betalar inte. Och tycker du att den är jätteful så slår du sönder den i småbitar.

Jag har själv laddat ner saker utan att betala för mig, men jag gör det i regel inte längre. Jag skulle vara en hycklare om jag påstod att jag slåss för upphovsrätten, och visst fnyser jag också när musikaliska föredettingar gör utspel i stil med Prince och Village People. Det innebär dock inte att jag tycker att det är okej att göra åtskillnad mellan olika näringsgrenar och säga att "det här är okej att sno (musik), men det här är det inte (tekniska patent)". För lite grann så tycker jag att det är.

Antingen pissar vi helt och hållet på upphovsrätten och gör all musik, konst, litteratur, patent, reklamslogans och texter, läromedel, varumärken och så vidare helt fria att göra vad tusan man vill med. Eller så fortsätter vi kolla hur branscher åtskiljs, och hur främst kulturarbetare kan vänta sig att inte få betalt för något de bevisligen lägger ner åratal på att utveckla och förfina. Mjuka värden förtrycks. Bygger du inte i stål så får du gå utan käk.

Musik ska byggas utav glädje, javisst. Men så jävla kul att det ska vara helt gratis är det inte.

DN rapporterar att artister som Prince och Village People nu avser att även de stämma fildelningssajten The Pirate Bay. Från amerikanskt håll sägs det att även Van Morrison och Chet Baker med flera kan tänkas haka på i den gemensamma stämningsansökan.

OK, fildelning hit och fildelning dit och fildelning ner i diket åsido - ser ni en gemensam nämnare bland dessa artister? Jag menar, bortsett från Chet Baker, som ju är död, är ju ingen särskilt intresserad av vad de sysslar med nuförtiden. När släppte Van the Man ett album som någon gillade eller köpte sist? "Into the Music", kom den 1979? Prince då? Okej, jag tyckte att titelspåret på "Musicology" för några år sedan var hyfsat, men inte mycket mer. Så vi säger väl "Sign of the Times" då. Det var 1987 tror jag. Och Village People? Vad ända in i helskotta?

Hur ska förresten Chet Baker föra sin talan? När han slängdes/slängde sig ut från den där balkongen i Paris 1988 var internet fortfarande bara ett betaprojekt för den amerikanska militären.

Ibland verkar det bara så genomskinligt.