(Du är så) vad fan eh?
Men samtidigt: en man som författat nedanstående textrader, kan han verkligen skriva en bok? Var ligger den språkliga nivån? Kanske måste läsa boken och undersöka. Eller kanske inte.
Ex. 1 ur "Fiskar Som Viskar":
"Vi är som blommor, blommor som blommar
Vi är som svanar, svanar som talar
Vi är som ålar, ålar som vrålar
Vi är som fiskar, fiskar som viskar"
Ex. 2 ur "Dumkåt":
"Min hjärna är tömd
Jag vill att du tröstar mig
Låt mig komma in
Låt mig komma in i dig
Och jag vill fylla dig
Jag vill vara innanför
In o ut o ovanpå, som kaniner tills vi dör"
I rest my case.
Annars kanske du minns poetiska mästerverk som "(Du är så) Yeah Yeah Wow Wow" och "Rymdraket", som också var sprängfyllda med grötrim och pinsamheter av allra lägsta klass.
Notera nu att jag inte på något sätt vill döma ut Martins bok på förhand. Den kanske är helt i paritet med Hans Gunnarssons moderna klump-i-halsen-klassiker "Februari" (även om jag har jävligt svårt att tro det). Men att ge den en chans sitter bara väldigt långt inne. Drygt, jag vet.
du har ju ändå en poäng.
man kan med gott samvete iaf stryka honom från "Potentiella-genier"-listan. Såvida inte hela hans tidigare texter låg på en extremt hög ironisk nivå, och han varit så kylig med att gå ut med det hela att han kunnat hålla sig ända till nu...
Hans texter är ju typ det roligaste någonsin. Läste en intervju hur han förklarade budskapet med "vacker utan spackel" (som om det undgått någon, vad han sjunger om). Han är inte direkt professor.
Fast "Vacker utan spackel" var den där andra atomfysikern, Joakim Hillson. Förstår förvirringen för de lät exakt likadant, skrev lika fantastiska texter och såg lite grann ut som varandra också.
Hillson åkte sedan dit typ på Gondolen, av alla jävla ställen, med några gram hasch i fickorna när han och hans homies stod och skrek obsceniteter åt kvinnfolk.
ajaj, just ja. den var den andra jäveln.
jag kom på hur herr hillson förklarade texten:
han sa att "spackel" i själva verket var en "metafor" för "smink".
en enorm aha-upplevelse sköljde över mig, från topp till tå. Jag som hela tiden gått och trott att han pratade om väggspackel, och förundrats över det självklara i att alla tjejer är vackrare utan väggspackel i ansiktet. det var alltså en metafor, hela tiden... tänka sig!
Jo jo...vill bara avleda uppmärksamheten från Martin ytterligare en sekund & citera ett inlägg på en nätsida där "det andra geniet" avhandlades med orden "Upp som en sol, ned som en haschkaka!"
Hoppas att den svenska folkhumorn idisslar Martins alster med liknande klarsyn...
Bokus kränger mästerverket med följande ord: "Martin Svensson har skrivit en bok som lyckas vara på en gång allvarlig och underhållande. Den för med sitt omväxlande livsberusade och insiktsfulla tilltal tankarna till en annan svensk generationsroman, Ulf Lundells Jack." Sepass alltså. Det som gör mig mest rädd är användandet av ordet "livsberusade" vilket jag antar här är en vacker omskrivning för den typ av poesi vi sett exempel på ovan.
Jag söker på "livsberusande" i Svenska Akademins Ordbok (www.saob.se - livsnödvändig) och får - you guessed it - exakt noll träffar.
Eller menar de "livsfarligt berusad"?
jag slår upp "insiktsfull" på NE och får - you guessed it - svaret "klok och vederhäftig om person".
Apropå bortglömda popartister. Vi spelade på samma ställe som JUMPER en gång. Samtalade lite med sångaren som hade en snorkuse som var på väg hoppa ut, men den verkade velig och hängde bara där under hela samtalet. Det var oerhört frustrerande. Dock så minns jag inte vad deras hit hette. Tapetklister kanske?
Jag hade för mig att det var SPEAKER, men det där har du nog bättre koll på...fast då infinner sig följdfrågan: Vad var deras hit, då?
Vill minnas att en lokalreporter limmade rätt hyfsat på den sångaren, vilket uppmärksammades av en skandalvädrande R-Ford! Å andra sidan definierade Rolands förstfödda ALL kontakt med det motsatta könet som "ogenerat sex" på den tiden...
Ja ja, åter till min fråga: Hade SPEAKER någon hit?
Ja, hm du har nog rätt tamefan. Ser framför mig en ljushårig kille, var säker det var Jumper. Speaker hade
jag glömt bort att de existerat ens.
Alltså, du kan fortfarande ha rätt...jag hade totalt glömt bort JUMPER, så...
Ah fast det var nog dom. Han med mössa (?) och röd jacka. Han kanske hade ljust hår då, har för mig det. Se länken.
Kul bli ihågkommen för en snorkuse istället för låtarna, hehe.
Ja, jäklar...& Tore S Börjesson som skrivit artikeln går inte heller av för hackor! Hans intervju med Leila K i något TV-program i kulturens gryning kan endast matchas av Staffan Schmidt's ständiga floppar i "Måndagsbörsen"...Ultravox-grejen i synnerhet..huga! Å som ett brev på posten dök Poodles just upp i rutan...
det mest störande är väl ändå att han försöker få det att låta som att han var världens superstjärna. jag menar, det är inte britneys biktroman. inte för att den skulle hållt högre litterär klass men vem vet, men hon är ju iaf en superstjärna till skillnad från honom, jag menar ehh han hade någre hitar och fick vara med i så ska det låta typ. jag vill inte vara jante men...han ska fan inte tro att han är nåt!
och apporpå det andra sk. geniet, den där "vacker utan spackel" är fan den äckligaste vidrigaste låten som finns. illa dolt mansgriseri. gaaah.
Nä, helt rätt! Det känns som om Martin mest sannolikt kommer att bli ihågkommen för den här boken! Jag har då åtminstone redan glömt hans musik...
Det verkar vara en extremt underhållande roman. Ta bara en sån sak som att kvinnan som huvudkaraktären är tillsammans med heter Någon. Istället för Dilba, ni vet...