Jag har tappat intresset lite grann. För denna bloggen, alltså. Därför lägger jag ner den. Jag har tajmat det så att det sammanfaller lite grann med att Mattias Alkberg lägger ner sitt band också. Det är alltid kul när en massa saker lägger ner samtidigt. Ballast vore om typ Skanska och Cullbergbaletten också lade ner. Det hade liksom indikerat på något sorts kosmiskt kaos. I mitt huvud, iallafall.

Men för att citera tidigare nämnda Alkberg, som i sin tur citerade Douglas Adams: det är inte Ajöss och tack för fisken i och med nedläggningen. Jag kickar nämligen igång en annan sajt just idag. Där kommer jag att nästan enbart skriva om musik, och jag kommer att vara teoretisk, djuplodande och långrandig utav bara fan.

Saken är nämligen den att jag tröttnade på att titta på min egen blogg och se korta inlägg om vad någon pantad ledarskribent har sagt, eller någon grinig gliring mot något löjligt enfrågeparti, eller en lista över vad jag har ätit till frukost. You get the picture.

Följdaktligen, utan mer väsen än så, uppdatera era bokmärken, ty ni hittar i fortsättningen mitt svamlande på denna adress:

MATS.OMALM.COM

Jag kommer inte att uppdatera eller fylla på något på denna blogg. Däremot lämnar jag kvar allt gammalt trams, utifall någon (läs: jag) vill referera till något jag tidigare skrivit. Här ska int' raderas nå't alls. Det vore en kulturell missgärning att t.ex. ta bort de fantastiska ordväxlingarna mellan undertecknad och diverse folk och fä i frågor om fildelning, Maria Abrahamsson och dylikt.

Däremot blir det förmodligen ytterst lite politik och få personpåhopp på den nya sidan. Trist, jamenvisst, men det suger för mycket energi att upprättahålla sådant systematiskt förtal.

Men okej, nog om det. Vi syns!

M

 

"Det var alltså här det hände" säger programledaren till kameran med en allvarlig min, och gör en svepande gest mot platsen/byggnaden där något alltså har hänt. Alltså. Vad menar berättaren med det ordet, och varför känner han eller hon ett behov att klämma in det? Varför räcker det inte med "det var här det hände"? Finns det tvivel om hur det egentligen förhåller sig, eller är berättaren aningen förundrad över att det inte hände en halv kilometer längre bort?

"Mona Sahlin har ju ett korrupt förflutet", skulle någon kunna säga. Jag, och många med mig, missbrukar/överanvänder ordet ju, men varför gör vi det? Blir påståendet eller argumentationen mindre sann om man tar bort det? Använder vi ju för att liksom gardera oss från att bli emotsagda, som ett sorts bevis får att vår ståndpunkt eller åsikt är den enda sanna och den som inte förstår det ju är fullkomligt dum i huvudet?

Men nog om det.

Det här är helt sjukt: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1224351.svd
Ni vet ju förstås att jag inte är någon superfantast av s.k. illegal fildelning, men de stora filmbolagen tuggar oproportionerligt mycket fradga i detta fall. Till och med en extrem motståndare skulle väl på sin höjd kräva att Pirate Bay stängs ner. Kanske kräva att ägarna straffas med lite dagsböter eller något åt det hållet. Hollywoods skadeståndskrav kan omöjligt vara jämförbart med den eventuella skada som åsamkats.

Det här är också jävligt sjukt: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=767837
Om TV3 eller Kanal 5 hade velat sända Englas begravning hade jag inte höjt på ögonbrynen, men att SVT använder licenspengar för att lägga sig i en fullständig tragedi, med vilken de intet har att göra med, gör mig faktiskt ganska grinig. Som public service-kramare vill jag inte se sådan här snaskig sensationsjournalistik hos SVT. Dessutom tycker jag förstås att man skall lämna familjen ifred. Jag tror inte att de behöver detta.

Slutligen rapporteras det om rapparen DMX, som har kört jättefort och fångats av en fartkamera. Det i sig är egentligen fullkomligt ointressant. Men kolla på bilen:



Det är ju en risig gammal jäkla Chevrolet Nova från 1966! Jag trodde att alla rappare enbart körde sprillans nya kukförlängare. Och så kommer DMX skumpandes i vad som närmast kan beskrivas som en redneckräser. En sådan där som metamfetamintillverkare kör omkring i. Oh well.

Fridens liljor,

M

Igår slökollade jag lite grann på TV 4:s "Talang 2008" - ni vet, programmet där Peppe Eng är halvt osynlig programledare och Bert Karlsson leker elak på ett synnerligen konstruerat sätt. Tobbe Trollkarl gillar nästan allt, och Sofia Eriksson vill inte såga någon alls. Lite grann så.

Iallafall. Det fick mig att fundera lite på varför jag är så oerhört allergisk mot talangjakter, och svaret lät inte vänta på sig:

Det är barnen.

Jag avskyr de där ungarna. Snutfagra, överstylade 15-åriga killar som skriver egna Gessle-pastischer och grötrimmar som om deras liv berodde på det. Sockersöta småtjejer med sopranröster så ljusa och vassa att de inte bara hyvlar osten, utan rentav pulvriserar den. Klämkäcka, uppklädda, psykopatflinande, små karriärister som har drillats sedan spädbarnsåldern av sina skrupelfria föräldrar, som i sin tur projicerar sina raserade popstjärndrömmar på sina telningar.



Eller så är de Wahlgrenare. Pernillas och Niclas barn - de äro tusenden - är överallt, och sjunger Ted Gärdestad-låtar (i bästa fall) eller, gubevareoss, egenförfattade smurfhits på Skansen inför hundratals applåderande pensionärer. Och de är så käcka och spralliga och drillade och on a path of no return att jag måste slå av teven och dra fem djupa andetag. Varför är de så många, och varför är de överallt?

Vuxenvärlden lär sig heller aldrig. Från Shirley Temple, via Partridge Family och Jackson 5, till Gärdestad och The Pinks (jo, jag är gammal nog att minnas dem), Aaron Carter och vartenda Culkin-syskon, för att landa i nutiden med dess Amy Diamonds och Benjamin Wahlgren... Alla tycker att de är charmiga, och så härligt oskyldiga, och så talangfulla... och det går ofelbart åt helskotta. Nu säger jag inte att Amy eller Benjamin kommer att bli pillerknarkare eller haschare eller psykiskt sjuka - jag säger bara att de inte vill kolla på statistiken. Och framförallt tycks inte deras föräldrar ha gjort det.

Så nej usch vetja. Kan vi inte hålla de minderåriga utanför musik- och mediavärlden, iallafall tills de är gamla nog att fatta sina egna beslut?

Om inte annat så för min skull?

M

Relaterat (eller kanske inte):
SvD.se skriver om Amanda Jenssen. Inget barn förvisso, men ganska irriterande ändå.
SvD.se skriver om en obehaglig operatalang. 13 år gammal. Nasty.

... att man inte får skriva vad man vill om folk, för jag kan komma på massvis att säga om Isak Bergdahl.

Bergdahl, som är styrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet, var lite punchig på valborg, berättar DN.se:
(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=767025)

- Vi såg hur Isak Bergdahl och några kamrater kom gående en bit bort och när de kom närmare hörde vi honom säga att "där kommer två sossar", berättar Gustaf Lantz för DN.se. Han uppträdde mycket aggressivt och hotfullt. Då gör han plötsligt en hitlerhälsning och skriker "Sieg Heil".

Vilket spån. Alla vet ju att man enbart spontanheilar i hemmets lugna vrå.

- Vi vill inte sälja Volvo, försäkrar Lewis Booth, chef för Ford Europa.
- Vi vill inte köpa Volvo, säger samtidigt Renault-chefen Carlos Ghosn.

(DN Motor idag: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1064&a=766865&rss=2216)

När utbud och efterfrågan är lika brukar man kalla det för marknadsjämvikt. Man brukar dock säga att det är en teoretisk situation, eftersom det är fler faktorer som styr olika mönster i det ekonomiska samhället. I praktiken råder det alltså oftast en övervikt åt det ena eller det andra hållet.

Men kolla här ovan! I dagarna har det florerat rykten om att Ford vill göra sig av med Volvo Personvagnar, och att Renault skulle vara en tänkbar köpare. Nu går dock cheferna ut från varsitt håll och säger att så inte är fallet. Den ena parten vill alltså inte sälja, och den andra vill inte köpa.

Detta måste ju vara ett framtida skolboksexempel på marknadsjämvikt i praktiken. Eller kräver teorin att någon vill sälja något, och att någon annan vill köpa det?

M

P.S. Stavas det egentligen jämvikt? Det ska inte vara jämnvikt? Och heter det jämställdhet eller jämnställdhet? Jag tror förvisso på de förstnämnda alternativen, men någonstans tycker jag att det egentligen ser lite konstigt ut. Jag saknar n:en. D.S.

Foto: AP

I september förra året skrev jag om den s.k. chupacabran som hittades död i Cuero i Texas. Nu försöker jag hitta information om vad som egentligen hände med hela grejen. Tyvärr utan någon framgång.

Har du hört något? Hör av dig isåfall.

Alla media i hela världen, och bland dem vårat Svenska Dagblad, skriver om att en hittills okänd sexfilm med Jimi Hendrix har dykt upp på marknaden. Den 45 minuter långa filmen skall enligt snuskmånglarna Vivid Entertainment vara autentisk.

Jag vet inte. Min hustru visade mig de korta klipp som TMZ.com har lagt ut, och vi tycker båda att det ser ganska fejkat ut. Faktum är att Hendrix ansikte ser inklippt ut. Men vi får väl se - rockstjärnorna på den tiden var väl knappast klyftigare än dagens puckon.

***

Istället för att hålla på och dutta här och där och stämma folk till höger och vänster kan väl Ifpi haka på Stim som ju faktiskt kommer med lite konstruktiva idéer. "Organisationen vill sätta sig i samma rum som internetleverantörerna och diskutera möjligheterna till att skapa ett nätabonnemang som gör det lagligt att ladda ned" skriver Anne Lindén i dagens DN.

"Fildelningsdiskussionen håller så sakteliga på att lämna sandlådestadiet. Gott och ont, mitt och ditt, pirater och antipirater är inte så särdeles intressanta utgångspunkter för debatt.

För vägen framåt handlar inte om ett avskaffande av upphovsrätten på nätet. Snarare om tillägg till befintliga ramverk, om licensieringar, kanske mindre påslag på befintliga avgifter. Det behövs möjligen inte byggas så mycket ny juridik, inte rivas så väldigt heller."

Kanske skulle vi då, om förslaget fick någon sorts verkan och blev reellt, slippa höra gnäll och svepande omskrivningar från folk som inte hittar något viktigare att engagera sig för än fildelning. Typ P*r*tp*rt**t... host host.

Oj, nu var jag där i maskburken och rotade igen...

***

"Ska vi inte göra ett knäck på triphop", frågar Johan Reborgs mobbade karaktär Cesar i "Percy Tårar", under en tidsperiod när triphop är gårdagens nyheter och ungefär det ohippaste man kan bry sig om.

I spetsen för musikgenren, hack i häl på Massive Attack, fanns förstås Portishead, som för mig framstår som sinnebilden av triphop. Tricky fanns i och för sig (och tycktes aldrig riktigt ta sig ur den triphopska tvångströjan), men Beth Gibbons och hennes anhang utgjorde för mig en ärketyp. Långsamma, pårökta beats och en filmisk stämning, toppat av Gibbons svävande röst - Mancini och Morricone möter Dr Dre ungefär - är så nära en ordboksförklaring man kan komma.

Sydsvenskan hyllar gruppens nya skiva "Third", och får till och med en hårdnackad triphopallergiker som mig att bli sugen. Kanske har Portishead frigjort sig från gamla genreföreställningar, eller så är det bara jag som har kommit fram till dem till slut. En snabb provlyssning gör mig iallafall väldigt nyfiken, framförallt krautgroovesen i "We Carry On".

Har någon vanlig människa hört den? Är den något att ha?

***

Helsingborgs Dagblad knäcker, via TT Spektra, den helt fantastiska nyheten att Pink Floyd-basisten Roger Waters två våningar höga och uppblåsbara gris har försvunnit!

"Grisen sågs sväva iväg under slutnumret av Waters konsert vid festivalen öster om Los Angeles", skriver tidningen, som också berättar att en hittelön på knappt 60.000 kronor utlovas till den som ser till att grisen återbördas till sin ägare.

Jag älskar sådana här nyheter. Åh, det gör mig så otroligt glad att få höra att en av tidernas mest uppblåsta egon poetiskt nog blir av med sin uppblåsbara gris. Vad mer kan man säga?

***

Slutligen vill jag önska er en trevlig valborgsmässoafton, och lämna er med lite information om Fredrik Reinfeldt som ni kanske inte redan visste!

Reinfeldts farfars farfar gjorde karriär som cirkuskannibal och Reinfeldt själv har varit flitig studentspexare med shower som "Dumheter från TT". Han gillar Toto, Tolkien och George W Bush.

Han kallades "Raffe" i lumpen, "Tvålen" av SSU, "Rajraj" och "Chefen" av medarbetarna. Under sin svensexa anfölls han av narkotikapoliser. Han är inte medlem i Svenska kyrkan.
(Källa: makthavare.se)

Om ni undrar varför vissa saker står i fetstil så kan ni ju fundera på det en stund, och kommer ni fortfarande inte på något så är det bara att höra av sig.

Fridens liljor,

M

Nej, vi har sannerligen inget rättsamhälle längre. Här har en låst cykel blivit stulen ur ett låst cykelförråd, och så bemödar sig inte vårat rättsamhälle inte ens med att inleda en förundersökning. Vilken skam!

Nej, då blir man gladare av...



... som vi hittade på ICA igår för det facila priset av 2,90:-/paket! Fast undras vad de resterande 15 procenten är...

Bratwurst går ju som ni alla vet särskilt bra ihop med...



... som var ungefär fem gånger dyrare än korvarna. Alla borde äta sauerkraut.

Jag tittar ut genom mitt fönster och undrar vad tusan som pågår...



... men tröttnar snart och slår upp dagens DN...



... och undrar åter igen vad tusan som pågår. Att Ice Cube kommer till Stockholm är väl en sak, men varför illustrerar man det med en bild av Tracy Morgan från "30 Rock" och "Saturday Night Live"?

Nej, ska man läsa något så ska man läsa den här...



... istället för att hålla på att oroa sig om vilka knasigheter som DN har för sig, och kanske framförallt det s.k. Noréndramat.

***

Och i Svenska Dagbladet drömmer sig David Coverdale bort till bättre, snyggare tider:

"...det är svårt att ta till sig när jag röstas fram som en av de sexigaste männen."
(http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1191159.svd)

Just det, David. Ett tag sedan var det, va?

Under mina virrigaste perioder i höstas fick jag för mig att Whitesnake hade något visst. I efterhand inser jag förstås att det var the painkillers talking. Fast jag vidhåller fortfarande att både plattorna "Stormbringer" och "Burn" med Deep Purple har sina stunder, och att de flesta av de stunderna är tack vare just Coverdale.

Resumé skriver idag om att förre statssekreteraren Lars Danielsson anser att förre Expressen-murveln Niklas Svensson är "Sveriges värsta journalist". Danielsson hävdar bland annat att "Svensson klockan 03.00 ringde upp Danielssons 17-åriga dotter med frågan; "Stämmer det att din pappa har en relation med en annan kvinna?"

Svensson påstår naturligtvis att Danielsson minns fel, och kallar honom "en handelsresande i lögner".

Att Danielsson har en hel del problem med att förklara vad som har hänt när, var och hur vet vi redan. Men jag tycker samtidigt att Niklas Svensson av alla människor skall uttala sig vääääldigt försiktigt i fråga om vem som är oärlig. Ni minns väl varför han fick lämna Expressen? Svenssons trovärdighet vilar på en flortunn grund byggd på tandpetare i kanten av en avgrundsdjup ravin.

Vem som ljuger? Vem vet och vem bryr sig? Båda?

Ekobrottsmyndigheten får skära ner och minska antalet poliser som utreder ekonomisk brottslighet.

"Justitieminister Beatrice Ask (m) har vid flera tillfällen talat om ?en storsatsning på rättsväsendet?. Hon har också signalerat att hon anser att EBM ska utvecklas och att samarbetet med lokal polis ska fördjupas. Men nyligen sa regeringen nej till EBM:s begäran om extra anslag på 5,4 miljoner kronor för 2008 och 2009."
(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1182187.svd)

Grattis, alla fifflare! Era vänner i regeringen har än en gång förenklat för er att utveckla er verksamhet.

Vi lever i en märklig tid. Regering och myndigheter för en klimatpolitik som innebär fler satsningar på landsvägstrafik och färre på tågtrafik. Man lägger ner tullverksamhet och gör det fritt fram för smugglare att föra in vad som helst i landet. Inget flygförsvar norr om Västergötland. Och nu blr det alltså lättare att fiffla.

Men vad är det i politiken som upprör folket mest, enligt riksmedia? Ja, av allt att döma är det paret Reinfeldts avslappnade klädsel vid sin ankomst till Kina. Vilket jäkla Magdalena Ribbing-samhälle.

Förresten, innan jag tar helg, och angående Luleåkalasets (som vanligt) katastrofalt trista och osmarta artistbokningar:

"Jag förstår precis hur Lidberg och LMK tänker, om de tänker alls. En trygg publikdragare som Winnerbäck lockar många vuxna till Stora scenen, medan Kent sannolikt har ett yngre åldersgenomsnitt bland sina fans. Och Lidberg verkar inte vilja ha några unga i Södra hamn, bortsett från bokningen av de gamla skatehjältarna i Millencollin."
(Nils Johansson, i dagens NSD)

Nils, jag håller helt och fullt med. Dumsnålt, som du skriver i din rubrik, är bara förnamnet. Ett av Luleåkalasets största problem är att de försöker boka artister utifrån egen smak och tycke för en målgrupp som är mer än hälften så unga som bokarna själva. Och att anta att Millencollin - som var som störst när JAG var 19 år gammal, alltså för 12 år sedan - ska dra horder av unga människor är riskabelt, to say the least.

Fast jag tänkte inte besöka Kalaset hursomhelst. Efter förra årets Slade-terror från scenen i Norra hamn är jag så avogt inställt till arrangemanget att jag överväger att fly länet helt och hållet under festivalhelgen.

"I'm too old for this shit", som Danny Glover hela tiden säger i "Dödligt Vapen". Jag säger det med betoningen på shit.

Nu är det helg, och då ska vi vara glada!

M

TeliaSonera har gjort en schucker vinst á 7,7 miljarder för första kvartalet. Analytikerna verkar för en gångs skull hyfsat nöjda, då resultatet var över det förväntade.
Däremot är de lite missnöjda över att 2900 anställda inte har fått sparken. "Analytiker är lite besvikna på att neddragningarna inte verkar ha kommit igång som man hoppats. De hade velat se mer det här kvartalet", säger DN:s Yvonne Edenholm i dagens DN Ekonomi på nätet.

Själv är jag lite besviken över att analytikernas barn inte har ådragit sig fler sjukdomar, och att deras bilar inte har blivit stulna, och att deras VISA-kort inte har blivit skimmade och kontona länsade.

Sitta och önska att människor ska få sparken... vad är det för ett jävla jobb, egentligen?

***

Så började stormen kring Lars Noréns 1700-sidors lunta. I Svenska Dagbladet har Adam Svanell pratat med Kerstin Ekman, som omnämns i mindre smickrande ordalag:

"Anmärkningsvärt nog är författaren Kerstin Ekman, som också ligger på Albert Bonniers förlag, en av dem som Norén angriper hårdast. Själv har hon dock inga synpunkter på det.

- Jag har fått uppfattningen att han ägnar sig åt ett väldigt ivrigt förtalande i boken. Jag vet inte vad han är ute efter, men jag tycker uppriktigt sagt inte att det är så intressant, säger hon."

Precis så tycker jag att man ska tackla häckleri från någon som uppenbarligen lider av en stark självförakt. Inte som DN:s Leif Zern, som tagit så illa vid sig att han ägnar ett helt uppslag åt sitt genmäle. I och med det ger han Noréns bok ännu mer uppmärksamhet, och gör åtminstone min läsvilja ännu starkare.
Länk till Leif Zerns artikel på nätet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=764258

Dessutom kan jag någonstans tycka att det är helt i sin ordning att Norén ifrågasätter sina kritiker. De har i uppdrag att granska hans arbete, vilket jag tycker ger honom full rätt att granska deras. Sedan vet jag ju inte vad han har skrivit. Han kanske har uttryckt sig plumpt, klumpigt, elakt och/eller osant. Isåfall ska han klandras. Fast jag anser fortfarande att det är hans rättighet att tycka precis vad han vill om sina belackare. Vilket Leif Zern stundtals varit.

Att Norén gillar de som gillar honom är väl inte så konstigt? Ett stort ego är lätt att göda, och ett väldigt lätt mål att sänka. Och Noréns ego kanske blir så sårat att han svarar med förolämpningar och oförskämdheter. Många gör ju tyvärr så.

"Vilket öde - att utnämnas till ­Noréns favoritrecensent! Det är lika hedrande som att ihågkommas som Caesars munskänk." - Leif Zern.

Lysande kommentar, Leif. Det ger jag dig. Men jag tycker inte att du hade smitit undan genom att ignorera Norén. Däremot hade du kanske sårat honom...

***

Vänsterpublikationen ETC.se har granskat finansminister Anders Borgs budget för de kommande åren, och dragit en del intressanta slutsatser. Bortsett från att man förstås utgår från ett vänsterperspektiv, hävdar man att Borgs budget är ett sammelsurium av omotiverade siffror och summor. I punktform anser ETC att detta är stöttepelarna i budgeten:

- Först, vem ska få vad i framtiden.
Regeringens budget räknar med en enorm satsning på privatkonsumtion. Det är den grundläggande politiska idén. Vi ska satsa mer på privata lösningar och mindre på gemensamma.
I grunden betyder det att den del i samhället (cirka en tredjedel) som har det bäst kommer att få det mycket bättre än den tredjedel som idag har mer nytta av gemensamma satsningar.

- Skatteinkomsternas del av vår produktion minskar kraftigt.
Det är alltså inte brist på pengar som gör att regeringen inte åtgärdar klyftan mellan fattiga och rika eller satsar på att motverka arbetslösheten.
Det är helt enkelt så att man inte vill.

- Enda sättet att förbättra utbildning är att satsa på den. På lärare, på tid, på läromedel, på stöd.
Just därför blir det så absurt att vi i en period av tillväxt ska satsa MINDRE på skolan.

- Antalet långtidsarbetslösa är lika många som förut, antalet med tillfälliga jobb detsamma. I Anders Borgs prognoser ska vi nästa år ha 6,1 procent arbetslösa (enligt ILO:s definition - som regeringen använder i budgeten). I praktiken betyder det att finansministern gett upp varje försök att minska arbetslösheten.

- Hans budget saknar klimatpolitiska satsningar överhuvudtaget - utom på en punkt. Regeringen ska MINSKA satsningen på järnvägar och ÖKA satsningen på vägar. (Pengar flyttas från Banverket till Vägverket!)
Alltså tvärtemot den klimatpolitik man säger sig stå för.

Men sitt inte och läs mina lösryckta punkter - ge den riktiga artikeln en stunds uppmärksamhet. Mycket intressant läsning, oavsett vilket politiskt läger man tillhör. Johan Ehrenborg må vara kontroversiell och ifrågasatt, men han kan ekonomi, och i detta fall tycks han ha torrt på fötterna.
Länken finns här: http://etc.se/artikel/17345/etc-granskar-borgs-budget

***

Fokus skriver om Robyn. Jag gillar henne. Hon tycks vara medveten, intelligent, och inte lika uppfylld av sig själv som många andra, ofta mindre framgångsrika artister.

"Robyn vet att hennes popularitet vilar på det fundament hon gjöt som storbolagsartist. I en intervju från februari för den amerikanska musiksajten Pitchfork, säger Robyn att hon har »en helt annan utgångspunkt jämfört med andra som också gör saker oberoende. Jag hade en 'fanbase', och dessutom en annan ekonomisk situation än andra som startar sina egna etiketter.«"

och

"I dagens Sverige är entreprenör ett buzzword. Robyn kommenterade utmärkelsen från Företagarna så här: »Tack, det känns bra! Det var kanske inte riktigt det här jag tänkte på när jag startade mitt skivbolag, men jag kan förstå hur ni har tänkt.«

Sammanhang då etablissemanget lånar stjärnglans från popen har ofta något lite obekvämt över sig. Som när Tony Blair omfamnade britpopen och Leif Pagrotsky poserade med Cardigans. Robyn är nog medveten om detta - när tidningen Chef nyligen bad om en intervju tackade hon nej."

Det första utklippet visar att hon faktiskt förstår att olika villkor och spelregler gäller för etablerade och icke-etablerade artister. Det är inte lika för alla, och att inbilla sig det är att förråda sig själv. Det andra tycker jag pekar på integritet. En utnämning är förvisso svår att tacka nej till (fast å andra sidan - se på Mattias Alkberg), men en intervju är ju bara att avböja. Och i fallet med tidningen Chef så var det helt rätt. Robyn har inget att vinna på att tala med Chef. Det är snarare så att hon skulle kunna förlora kredibilitet - guilty by association, liksom.

***

Köpte häromveckan Cut Copys nya platta "In Ghost Colours". Personligen tycker jag att den är ett härligt amalgam av riktigt otidsenlig shoegaze, "New Order" målat i tre meter höga neonbokstäver, och Daft Punk när de är som mest uppenbara. Det må inte vara årets mest spännande album, men låtmaterialet är starkt och får både mig och min hustru att spontandansa lite grann i köket.
Stefan Thungren på Svenska Dagbladet tycker dock att det är rätt trist. Så här skrev han i söndags:

"Att stå med ena benet i indiepop och det andra i elektronisk dansmusik är numera en välbeprövad formula som i bästa fall producerar band som Junior Boys eller Hot Chip, och inte minst är det den idé som stora delar av den nuvarande Göteborgspop-scenen lutar sig emot. Cut Copy blandar dock detta koncept med aningen för mycket av Manchesters Factory-historik för att de ska kännas fullt ut ­relevanta för den 18 april 2008."

Nå jo. Man kanske är lite för stor Factory-vän för att kunna förhålla sig tillräckligt kritisk. Men jag står vid mina ord: det är en kalasplatta. Skruva Thungren, helt enkelt.

Dagens Media berättar att 42 procent av landets bloggläsare tycker att reklam sänker trovärdigheten för den aktuella bloggen. Jag lovar och svär att annonsen som återfinns nedanför detta inlägg inte har ett skvatt med mig att göra. Faktum är att, oavsett vad den omväxlande bannerreklamen visar, så är jag emot den. Okategoriskt emot den. Ena stunden handlar den om trosor. Jag är starkt emot försäljning och bruk av trosor. Nästa besökare kanske får se en annons för en tidskrift om trädgårdskötsel. Naturligtvis tar jag avstånd från all sorts trädgårdsskötsel.

Bara så att ni vet!

***

Lars Norén släpper en bok vilken sekund som helst. I ett teve-uttalande häromdagen sade han att det värsta som skulle kunna hända vore att han sårade någon med sina ord. I en välskriven artikel i Fokus återberättas dock följande citat från boken:

»Jag är så besviken på Stefans manipulationer att inte ens hans sons död får mig att tycka om honom.«
(Om regissören Stefan Larsson)

»Det är som att ta hand om ett sjukt oälskat barn med viktproblem.«
(Om Jan Malmsjö)

Lars, jag tror att det värsta kommer att hända. You just have to live with it.

Men jag är sjukt sugen på att läsa boken!

***

Vårdstrejken har, inte oväntat, fått både ris och ros från olika håll. Arbetsgivarna kallar den samhällsfarlig, och fackförbundet IF Metall tycker att sjuksköterskorna inte ska vänta sig liknande nivåer som industrin. Bara för att. I allmänhet tycks många andra fackförbund vara negativt, eller åtminstone avvaktande, inställda till strejken. Likaså de flesta politiska partierna. Socialdemokraterna låtsas som vanligt att de i sak stödjer strejken, men att blah blah blah floskel floskel floskel. I själva verket har de egen majoritet i de flesta av landets landsting och skulle kunna höja sjuksköterskornas löner imorgon, eller förra året, eller för fem år sedan. De har dock ingen lust till det. Klart å betart. Och överlag hörs det väldigt lite från övrig vänster i frågan.

Vänsterpartiet i Örebro län säger sig dock stödja strejken till fullo. I en inlaga i ETC:s nätupplaga skriver man bland annat att man "vill höja lönerna i kvinnodominerade yrken och stödjer därför Vårdförbundet i kampen för rättvisa löner."

Jag hoppas att syrrorna får lite plus i kassan. Jag som på ytterst nära håll har sett hur mycket de sliter, och hur otroligt viktiga de är i organisationen, kan inte annat än ställa mig bakom deras krav. Skit i inflationen och det där. Om landets landstingspolitiker skulle hoppa över sina arvodeshöjningar fanns det kanske lite utrymme för löneutveckling för en underbetald akademikergrupp, utan nämnvärd nationalekonomisk påverkan.

Tack för mig, tack för idag, slut för idag.

M

Jag har just köpt en platta med en duo som kallar sig för Fuck Buttons. Fuck Buttons... Jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till det. Menar de, ähum, "Knullknappar" eller menar de att man ska skita i knappar?

Det låter ungefär som att något, i vanliga fall ganska musikaliskt, har gått sönder riktigt rejält. Och det låter så i ungefär 8 minuter. I varje låt. Det är nog ganska svårt att dansa till. Faktum är att det är ganska svårt att göra något överhuvudtaget till Fuck Buttons monotona oljudsmattor. Eventuellt kan man promenera lite till musiken, om än lite vingligt måhända. Det finns någon popmelodi där inne, men den får kämpa för att komma igenom de köttiga distsyntharna.
   Samtidigt är det så där konsekvent plågsamt-men-ballt-på-något-sätt. Lite som SunnO))) fast utan gitarrerna. Men till syvende och sist så är detta i första hand musik som skulle få de allra flesta människor att ringa störningsjouren. Om den spelades på en fest, alltså. Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja gå på den festen.

Hos Pitchfork Media kan du ladda ner ett spår gratis och kolla på en video. Hos eMusic kan du köpa hela skivan.

Och se här! En recension av Andres Lokko.