Mördare är också människor
"Han sparkade till Veronica och gick för att skölja händerna i köket. Kniven hamnade i diskhon. Vid Susannes kropp lämnade han ett spåkort: en man med två korpar och två vargar. I Björns värld var det Mictian. Innan han lämnade hemmet klottrade han sataniska budskap på dörrarna."
(ur kapitlet "Offer för fetman")
Jag har precis plöjt igenom Walter Repos reportagesamling "I Brottets Spår". Författaren, som utnämnts till Årets Frilansjournalist 2007, har sammanställt 21 artiklar om lika många svenska brottslingar, och det är helt lysande läsning.
Repo rapporterar inte om brotten rakt upp och ner, utan anstränger sig för att förstå, att hitta människan bakom tabloidpressens öknamn. Visst finns här synnerligen osympatiska individer, kallhamrade sociopater och psyksjuka våldsmän (för de är alla män). Men också vanliga familjefäder, tonårsgrabbar på glid och "helt vanligt folk" som av olika anledningar hamnat i galna situationer. Det blir särskilt slående när Walter Repo under en intervju kommer på sig själv att, ja, nästan gilla serievåldtäktsmannen och mördaren Dariusz Ledzion.
"I Brottets Spår" har nästan inte uppmärksammats alls i svensk media. Bortsett från några uppskattande rader i GT och en några sekunder lång spot i TV4:s Nyhetsmorgon har jag inte sett en enda recension. Om det beror på att kriminaljournalistik anses mindre fint, eller att reportageböcker ses som lite mossiga, eller om förlaget Atlas är dåliga på att skicka ut recensionsexemplar vette tusan. Måhända uppskattas det inte på dagstidningarnas kulturedaktioner att Repos artiklar ofta publicerats i tramstidningen Café. Det är ingen idé att spekulera i det. Jag vill bara att Du skall läsa boken.
Om du inte är stad vid kassa - jag betalade 179 kronor på Akademibokhandeln, men den går att hitta billigare på nätet - så får du låna mitt ex, för jag har ju ändå läst ut det. Fast jag tycker egentligen att du också ska slanta upp, ty "I Brottets Spår" är värd varenda krona. Och slår man ut priset per artikel så blir det bara lite drygt åtta och femtio styck. Det kan det väl vara värt?
(ur kapitlet "Offer för fetman")
Jag har precis plöjt igenom Walter Repos reportagesamling "I Brottets Spår". Författaren, som utnämnts till Årets Frilansjournalist 2007, har sammanställt 21 artiklar om lika många svenska brottslingar, och det är helt lysande läsning.
Repo rapporterar inte om brotten rakt upp och ner, utan anstränger sig för att förstå, att hitta människan bakom tabloidpressens öknamn. Visst finns här synnerligen osympatiska individer, kallhamrade sociopater och psyksjuka våldsmän (för de är alla män). Men också vanliga familjefäder, tonårsgrabbar på glid och "helt vanligt folk" som av olika anledningar hamnat i galna situationer. Det blir särskilt slående när Walter Repo under en intervju kommer på sig själv att, ja, nästan gilla serievåldtäktsmannen och mördaren Dariusz Ledzion.
"I Brottets Spår" har nästan inte uppmärksammats alls i svensk media. Bortsett från några uppskattande rader i GT och en några sekunder lång spot i TV4:s Nyhetsmorgon har jag inte sett en enda recension. Om det beror på att kriminaljournalistik anses mindre fint, eller att reportageböcker ses som lite mossiga, eller om förlaget Atlas är dåliga på att skicka ut recensionsexemplar vette tusan. Måhända uppskattas det inte på dagstidningarnas kulturedaktioner att Repos artiklar ofta publicerats i tramstidningen Café. Det är ingen idé att spekulera i det. Jag vill bara att Du skall läsa boken.
Om du inte är stad vid kassa - jag betalade 179 kronor på Akademibokhandeln, men den går att hitta billigare på nätet - så får du låna mitt ex, för jag har ju ändå läst ut det. Fast jag tycker egentligen att du också ska slanta upp, ty "I Brottets Spår" är värd varenda krona. Och slår man ut priset per artikel så blir det bara lite drygt åtta och femtio styck. Det kan det väl vara värt?
Kommentarer
Postat av: teg
De mördade var också människor. Iaf om de hade ett centralt nervsystem.
Så egentligen är ju ett mord bara ett möte mellan två helt vanliga människor med centrala nervsystem och känslor.
Tack för boktipset!
Postat av: Omalm
"Mord: ett sätt att umgås för en stund." "Massmord: att umgås i grupp." Här finns flera beteendevetenskapliga analyser att hämta. Kanske t.o.m. skulle kunna bli ett par intressanta C-uppsatser i kulturvetenskap.
Postat av: teg
precis.
Less på samma gamla samtal runt ert bord? Vet du redan vad din partner ska säga? Överraska er båda med ett mord nästa gång!
Postat av: Buster
Åh bra. Har längtat efter nåt att läsa.
Postat av: oui
Den har recenserats på ganska många håll, se här: http://www.arenagruppen.se/ag5/default.asp?ID=2903&type=242&cat=atlas&mark=walter+repo
Trackback