Den sista vajern
Moreland: Them Greeks sure have some weird-ass names.
McNulty: Hey, don't knock the Greeks. They invented civilization.
Moreland: Yeah, and ass-fucking, too.
Citatet kommer från världens genom tiderna bästa polisserie, "The Wire". Ikväll sänder SVT det första avsnittet i den femte och sista säsongen. Egentligen borde jag vara pepp pepp pepp. Och på sätt och vis är jag väl det, för jag känner hur det kliar i knäna och hur mina handflator börjar svettas lite. Problemet är bara att jag inte kan se avsnittet. Jag kommer faktiskt inte att se något av dem.
Jag har nämligen inte sett säsong fyra ännu.
Mäh, det är ju bara att ladda ner yo, säger du då. Men det kan jag bara inte göra. I och med att jag äger de tre första säsongerna på DVD så vill jag självfallet ha även den fjärde i samma format. Det ser snyggt ut i hyllan, och det känns bra ur något sorts arkivistiskt perspektiv. Och eftersom säsong fyra inte släpps på DVD i Sverige förrän om ett par veckor har jag helt enkelt fått ge mig till tåls. Den har förvisso funnits tillgänglig via Amazon ett tag, men då är det den amerikanska utgåvan, och den ser annorlunda ut. Jag vill ha matchande boxar.
Men "The Wire". Vad ska man säga? En serie med ett ohemult stort antal karaktärer, flera parallella handlingar, ärligt talat ganska osympatiska huvudpersoner, och massvis med motiverat och omotiverat våld? Tja, så är det ju faktiskt. Det krävs att man ger den ett par tre avsnitt för att komma in i handlingen. Sedan är man fast. Fast i miljöerna, personerna, känslan av att allt oundvikligen kommer att gå käpprätt åt helvete. Fast i ett manus som är lika råbarkat och skitigt som det är smart, roligt, spännande och lurigt. Man får intrycket att författarna tänker tio avsnitt framåt när de skriver varje episod.
Det är skitlätt att bli teoretisk och börja analysera "The Wire"s samhällsskildringar, och dra streck mellan alla möjliga punkter, och älta vad serien säger om dagens Amerika, och hur skiten alltid rinner neråt, och hur det är täta skott mellan knarklangarna på gatan och politikerna i City Hall. Dit tänker jag inte gå, för det skulle antagligen bli tafatt, klumpigt och ganska trist. Och dessutom har jag inte tid just nu. Istället tänkte jag skicka er i riktning mot tidningen Fokus betydligt köttigare krönika om serien.
Länken till artikeln hittar du om du klickar här.
Själv rullar jag tummarna och gnider knäskålarna mot varandra i ett par veckor till, tills säsong fyra släpps och jag får återse suputen och skitsnackaren McNulty igen.
McNulty: Hey, don't knock the Greeks. They invented civilization.
Moreland: Yeah, and ass-fucking, too.
Citatet kommer från världens genom tiderna bästa polisserie, "The Wire". Ikväll sänder SVT det första avsnittet i den femte och sista säsongen. Egentligen borde jag vara pepp pepp pepp. Och på sätt och vis är jag väl det, för jag känner hur det kliar i knäna och hur mina handflator börjar svettas lite. Problemet är bara att jag inte kan se avsnittet. Jag kommer faktiskt inte att se något av dem.
Jag har nämligen inte sett säsong fyra ännu.
Mäh, det är ju bara att ladda ner yo, säger du då. Men det kan jag bara inte göra. I och med att jag äger de tre första säsongerna på DVD så vill jag självfallet ha även den fjärde i samma format. Det ser snyggt ut i hyllan, och det känns bra ur något sorts arkivistiskt perspektiv. Och eftersom säsong fyra inte släpps på DVD i Sverige förrän om ett par veckor har jag helt enkelt fått ge mig till tåls. Den har förvisso funnits tillgänglig via Amazon ett tag, men då är det den amerikanska utgåvan, och den ser annorlunda ut. Jag vill ha matchande boxar.
Men "The Wire". Vad ska man säga? En serie med ett ohemult stort antal karaktärer, flera parallella handlingar, ärligt talat ganska osympatiska huvudpersoner, och massvis med motiverat och omotiverat våld? Tja, så är det ju faktiskt. Det krävs att man ger den ett par tre avsnitt för att komma in i handlingen. Sedan är man fast. Fast i miljöerna, personerna, känslan av att allt oundvikligen kommer att gå käpprätt åt helvete. Fast i ett manus som är lika råbarkat och skitigt som det är smart, roligt, spännande och lurigt. Man får intrycket att författarna tänker tio avsnitt framåt när de skriver varje episod.
Det är skitlätt att bli teoretisk och börja analysera "The Wire"s samhällsskildringar, och dra streck mellan alla möjliga punkter, och älta vad serien säger om dagens Amerika, och hur skiten alltid rinner neråt, och hur det är täta skott mellan knarklangarna på gatan och politikerna i City Hall. Dit tänker jag inte gå, för det skulle antagligen bli tafatt, klumpigt och ganska trist. Och dessutom har jag inte tid just nu. Istället tänkte jag skicka er i riktning mot tidningen Fokus betydligt köttigare krönika om serien.
Länken till artikeln hittar du om du klickar här.
Själv rullar jag tummarna och gnider knäskålarna mot varandra i ett par veckor till, tills säsong fyra släpps och jag får återse suputen och skitsnackaren McNulty igen.
Kommentarer
Postat av: bru blood
4:e säsongen är rafflande, 5:e och sista säsongen kommer du skita i brallan av.
Postat av: Omalm
Jag gnider mig mot mig själv av spänning!
Trackback