Ausländer rauss
Barbro Hedvall skriver på ledarsidan i dagens DN om den angloamerikanska dominansen i SVT. Tydligen så har (surprise) professorn i tyska Gustav Korlén sammanställt ett underlag som visar på 387 engelskspråkiga, 28 franska och 10 tyska program under vintern. Frapperande, tycker förstås Korlén, och Hedvall instämmer.
Men är det så jävla konstigt? Har du sett tysk teve? Vilka tyska program minns du från när du var yngre? Jag vet. Kliniken och Kommissar Rex.
Bortsett från något "Språka på..."-program, världskrigsdokumentärer och John Blunds DDR-propaganda har vi inte sett något annat. Det är ett kompakt jävla mörker, tysk teve. Och fransk teve! Pomp du pomp, bleu du bleu, pfft pfft! Vad finns där att se? Rufsiga konstnärer som rumlar runt i svartvitt i sina ostädade Parisvåningar, nakna från midjan ner, som Dylan Moran skulle säga. Tre timmar långa filmer där fårade gamla män sitter knäpptysta och röker medan tonåriga flickor dansar nakna runtom dem, och en gång i kvarten säger något i stil med "en cigarett... åh... min far hade en roddbåt..." Förutom ett eller två undantag är franska program också ena jävla liggsår.
Ska vi vara helt ärliga må det ha gjorts någon schysst thriller i Tyskland, och Fassbinder har ju viss renommé. Franska nya vågen kan inte förnekas, och visst finns "La Haine" bland mina favoritfilmer. Men samtidigt...
Vad väljer du helst? Michael Parkinson eller någon sönderrökt fransk litteraturkritiker? The Henry Rollins Show eller L'exposition de Henri Pompeuse? London Live eller Peters Popshow? Ja, vad fan - Kommisarie Lynley eller Kommissar Rex?
Nej du, farbror Barbro. Får jag välja så skulle det vara amerikansk skräpkultur och brittiska kriminaldramer dygnet runt i SVT. Eva Hamilton borde förresten passa på att slänga ut alla skitdåliga nordiska produktioner på samma gång. Danska deckare där man kan räkna ut vem mördaren är innan vinjetten spelat färdigt. Norska deckare som tar tio år på sig för att reda ut föräldrarnas släktträd. Finska... nej, vänta. Det finns ingen finsk teve. Jag vet, jag har varit där. De har bara nyhetsprogram och råddiga Idol-uttagningar.
Och så dessa förbannade svenska skräpprogram. Om det rör sig om ett drama, och det utspelar sig i Norrland pratar alla antingen stockholmska eller så har de hittat på någon brytning som låter som en skottskadad dalmas. Det är alltid skitdålig dialog, även om det så är Strindberg som skrivit den och Max von Sydow och Stellan Skarsgård som läser upp den. Michael Persbrandt är med i varenda serie och varenda film. Han gör alltid samma rollfigur, vare sig han spelar förste älskare, förståndshandikappad eller tuff snut. Han spelar alltid den tuffa snuten. Som råkar vara förste älskare. Eller förståndhandikappad.
Nej, fuck that. Ut med all nordisk och europeisk skit. Bortsett från något nyhetsprogram på svenska vill jag inte se en enda icke-engelskspråkig etermedienolla igen. Henrik Schyffert kan få städa SR:s cafeteria. I sin jävla indianoutfit. Bert Karlsson vill jag bara se på ett julbord med ett äpple i munnen i fortsättningen.
Vi skall sträva efter mindre icke-engelskspråkig media överhuvudtaget. Och varför? Jo, därför att det är skit.
Men är det så jävla konstigt? Har du sett tysk teve? Vilka tyska program minns du från när du var yngre? Jag vet. Kliniken och Kommissar Rex.
Bortsett från något "Språka på..."-program, världskrigsdokumentärer och John Blunds DDR-propaganda har vi inte sett något annat. Det är ett kompakt jävla mörker, tysk teve. Och fransk teve! Pomp du pomp, bleu du bleu, pfft pfft! Vad finns där att se? Rufsiga konstnärer som rumlar runt i svartvitt i sina ostädade Parisvåningar, nakna från midjan ner, som Dylan Moran skulle säga. Tre timmar långa filmer där fårade gamla män sitter knäpptysta och röker medan tonåriga flickor dansar nakna runtom dem, och en gång i kvarten säger något i stil med "en cigarett... åh... min far hade en roddbåt..." Förutom ett eller två undantag är franska program också ena jävla liggsår.
Ska vi vara helt ärliga må det ha gjorts någon schysst thriller i Tyskland, och Fassbinder har ju viss renommé. Franska nya vågen kan inte förnekas, och visst finns "La Haine" bland mina favoritfilmer. Men samtidigt...
Vad väljer du helst? Michael Parkinson eller någon sönderrökt fransk litteraturkritiker? The Henry Rollins Show eller L'exposition de Henri Pompeuse? London Live eller Peters Popshow? Ja, vad fan - Kommisarie Lynley eller Kommissar Rex?
Nej du, farbror Barbro. Får jag välja så skulle det vara amerikansk skräpkultur och brittiska kriminaldramer dygnet runt i SVT. Eva Hamilton borde förresten passa på att slänga ut alla skitdåliga nordiska produktioner på samma gång. Danska deckare där man kan räkna ut vem mördaren är innan vinjetten spelat färdigt. Norska deckare som tar tio år på sig för att reda ut föräldrarnas släktträd. Finska... nej, vänta. Det finns ingen finsk teve. Jag vet, jag har varit där. De har bara nyhetsprogram och råddiga Idol-uttagningar.
Och så dessa förbannade svenska skräpprogram. Om det rör sig om ett drama, och det utspelar sig i Norrland pratar alla antingen stockholmska eller så har de hittat på någon brytning som låter som en skottskadad dalmas. Det är alltid skitdålig dialog, även om det så är Strindberg som skrivit den och Max von Sydow och Stellan Skarsgård som läser upp den. Michael Persbrandt är med i varenda serie och varenda film. Han gör alltid samma rollfigur, vare sig han spelar förste älskare, förståndshandikappad eller tuff snut. Han spelar alltid den tuffa snuten. Som råkar vara förste älskare. Eller förståndhandikappad.
Nej, fuck that. Ut med all nordisk och europeisk skit. Bortsett från något nyhetsprogram på svenska vill jag inte se en enda icke-engelskspråkig etermedienolla igen. Henrik Schyffert kan få städa SR:s cafeteria. I sin jävla indianoutfit. Bert Karlsson vill jag bara se på ett julbord med ett äpple i munnen i fortsättningen.
Vi skall sträva efter mindre icke-engelskspråkig media överhuvudtaget. Och varför? Jo, därför att det är skit.
Kommentarer
Postat av: josefina
hahahhHAHHAHA tokskrattar
:'D
sant, så sant...
fast d finns en okej ny finsk film dock (!) "vargens år" menad att vara lite djup o arty men förblir typ... medium pimpin'. bättre än någon svensk film jag sett på senaste tiden iaf :)
Trackback