Medium pimpin'
En arbetskamrat tyckte häromdagen att jag klädde mig dyrt. Jag hade en Filippa K-cardigan ovanpå en limiterad Fred Perry-piké så till viss del hade hon rätt. Å andra sidan skulle jag aldrig klä mig på ett visst sätt enbart för att det är dyrt. Faktum är att jag inte kan tänka mig någonting vidrigare än en människa som köper kläder enbart för att de är dyra. Då har man helt missat galoppen. De människorna finns ju faktiskt. Man möter dem och säger "schyssta brallor". Man får till svar "ah visst fan, pröjsade tre och nio föråm i Japan". Du vet, man vill kräkas.
Men det är en jävla skillnad mellan att enbart köpa dyrt och att köpa kvalitet. Självklart kan jag köpa ett par byxor på H&M och en skjorta på JC för i stort sett ingenting, och se snygg och trevlig ut. Problemen kommer efter ett par användningar. De håller en tvätt. Sedan är byxorna oformliga i stjärten och tunnslitna i grenen. Skjortan är sladdrig i kragen och för kort.
Då betalar jag hellre femtonhundra för en John Smedley-pullover som jag kan tvätta tio gånger och som ändå ser ny ut. Eller tusen spänn för en Paul Smith-skjorta vars krage inte ser ut som en rulad efter användning, tvätt och tork.
Jag äger och använder fortfarande en svart Fred Perry som jag köpte i München 1998. Den kostade då över 100 D-Mark men gosse om den har hållit i ur och skur. Visst, den är blekt och lite hängig, men den är fortfarande med i leken. Jag köpte mina svarta Wallabees någon gång 2002 och, bortsett från lite damm, så promenerar man fortfarande många sköna mil i dem. En grå, tunn merinoullströja från Smedley blev till och snyggare och bekvämare efter ett par tvättar.
Hur många dojjor från Din Sko håller i fem år? Hur många tio år gamla pikétröjor från H&M äger du? Och hur många billiga plagg har du egentligen använt mer än 4-5 gånger? Jag köper inte kläder ofta, men när jag gör det köper jag i regel sådant jag har tänkt använda ofta och länge. Pris delat med antal användningar blir faktiskt oftast till kvalitetsplaggens fördel.
Och vad gäller plaggen jag inledde krönikan med: koftan fick jag av min fru, och pikén köpte jag på rea... vi kallar det medium pimpin'.
Men åh, vicken schysst fruga du har! Hon måste ju vara värd mer än alla dyra koftor i världen!
Luv u
Bra rutet, junior!
Själv nöjer jag mig med allt som är glansigt, grällt & vansinnigt statiskt då man tar av sig jackan! En eldflamma eller två sitter inte heller fel...fast å andra sidan är den relativt diskreta skjortan från Isse-festen den givna favoriten just nu!
Well, jag ska förstås inte bara dissa H&M. Bortsett från barnarbetet och slit-och-slängmentaliteten så gör de bitvis rätt OK grejer. Dagens kavaj kommer faktiskt från detta Mammons palats.
OK, men glöm inte frugan i all denna koketta yra!
Alla närstående som står ut med våra inbyggda nycker är värda att bronseras! Endera dagen ska jag avlasta min spouse & lära mig hur man laddar tvättmaskinen...
Någonstans i den här historien bör väl nämnas att du inte bytt kroppsomfång i någon större utsträckning under nämna tid. Herregud - min Ben Shermansamling lider verkligen av att jag rusar 10kg åt endera hållet med gravt ojämna tidssprång. I all ära, men jag har fan inte råd att hålla mig med tre distinkta kvalitetsgarderober ;)
Visst. Det diffar kanske 3 kilo mellan Mats, 30 år och Mats, 22 år. Samtidigt ska det egentligen inte spela någon större roll. Man får helt enkelt parera. Okej att en skjorta kanske är en storlek för stor ett år och en storlek för liten nästa - man kan schnöö den under en vanlig pullover och då spelar det ingen roll.
ibland är det skönt att slå in öppna dörrar.