Forskning och utveckling

Carl-Otto Werkelid skriver i dagens SvD om trenden med minihundar, eller kanske framförallt trenden att hela tiden bära dem. Att nio av tio chihuahuaor (stavas hur då i plural?) och dvärgpinschers inte får promenera själv, utan åka snålskjuts i mattes famn, utstyrda till julgranar.

Det är ju ingenting nytt, utan har hållit på i flera år. Ja, åtminstone sedan låtsasmänniskor som Paris Hilton (hon bara måste vara en FemBot, förresten) tilläts skaffa djur. Varför Werkelid tar upp ämnet beror dock inte på att han skulle vara sen på bollen på något sätt, utan för att tipsa om Evelyn Sokolowskis bok ?Djurvänskaper i ljuset av den nya biologin?.

Varför jag, i min tur, tar upp det är för att lansera min teori om minihundarnas framtid. Jag är nämligen fast övertygad om att framtida chihuahua-generationer inte kommer att kunna gå. De kommer att mutera till orörliga, skällande hårbollar. Efter ännu ett par generationer kommer valparna att födas helt utan ben. Istället kommer deras bröstkorgar ha formats för att ergonomiskt passa en normalstor flickhand. När ägaren vill rasta hunden vänder hon bara på lilla Fifi, sänker henne över en hundtoalett och trycker lätt över mage och urinblåsa. Lite som att klämma en löja.

Det är min teori. Vore det inte för att jag så ofta har detaljfel skulle jag hävda att det är en fullkomligt logisk utveckling iallafall.

Kommentarer
Postat av: brollis

"När ägaren vill rasta hunden vänder hon bara på lilla Fifi, sänker henne över en hundtoalett och trycker lätt över mage och urinblåsa. Lite som att klämma en löja."
hahahaha lysande!

2007-08-27 @ 01:38:03
Postat av: Ika

Vad kommer att hända med Jack Russells som vägrar kliva upp på morgonen då? Kommer de till slut att sluta göra sina behov? Kommer man få dra dem fram medan de ligger på sida med alla benen utsträckta rakt ut? I wonder...

2007-08-28 @ 12:55:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback