Ett sista utbrott
Ett sista kort utbrott innan helgen:
Det var då förbannat hur kvällstidningarna går på äggskal kring sanningen om Johanna Sällströms död. Jag hade tänkt att inte kommentera detta, eftersom varenda svensk blogg som inte handlar om Counterstrike antagligen redan gjort det. Jag blir bara så irriterad.
Det är fastslaget att Johanna mådde dåligt psykiskt, var intagen, och befann sig vid sitt frånfälle på permission. Det är bekräftat att hon mådde såpass dåligt att hon egentligen inte skulle ha lämnats ensam. Det antyds att hon använt droger, eller iallafall på andra sätt levt ganska hårt. Gamla intervjuer har återpublicerats som tyder på att Johanna ägde en viss svartsyn och misstro inför sin framtid. Man har också dragit upp eventuella skulder och andra ekonomiska obelägenheter.
Läser vi mellan raderna och använder en gnutta sunt förnuft kan vi nog antagligen utgå från att Johanna Sällström på ett eller annat sätt valt att avsluta sitt liv för egen hand. Vi vet inte. Men antagligen.
Aftonbladet verkar dock inte kunna få nog av att gång på gång påpeka detta i så uppenbara, men inte konkreta, ordalag som möjligt. Samma artikel publiceras om och om igen i deras nätupplaga, varje gång med någon ny liten detalj som antyder självmord. Det är som att det sitter någon liten publicistgubbe och bara håller på att spricka för att han inte får täcka hela väggen på Åhlens City med orden "HON TOG SITT LIV" direkt. Men han vågar inte. Inte utav respekt, ty sådant har Aftonbladet aldrig brytt sig om. Snarare utav rädsla att spräcka den här ballongen av förväntning och uthållighet. Typ, hur länge kan man dra ut på det? Hur länge kan man suga på nyhetskaramellen? Hur länge kan man säga vad alla redan tror, eller vet, på så många sätt som möjligt?
Jag vet inte, jag. Kanske är det bara så jag är uppfostrad. Kan man inte säga något gott behöver man inte säga något alls. Liksom.
Nåväl, det är helg. Och du ska väl inte sitta framför datorn. Gå ut och drick en pilsner med en vän, eller gå och handla färska grönsaker och laga en god risotto.
Det var då förbannat hur kvällstidningarna går på äggskal kring sanningen om Johanna Sällströms död. Jag hade tänkt att inte kommentera detta, eftersom varenda svensk blogg som inte handlar om Counterstrike antagligen redan gjort det. Jag blir bara så irriterad.
Det är fastslaget att Johanna mådde dåligt psykiskt, var intagen, och befann sig vid sitt frånfälle på permission. Det är bekräftat att hon mådde såpass dåligt att hon egentligen inte skulle ha lämnats ensam. Det antyds att hon använt droger, eller iallafall på andra sätt levt ganska hårt. Gamla intervjuer har återpublicerats som tyder på att Johanna ägde en viss svartsyn och misstro inför sin framtid. Man har också dragit upp eventuella skulder och andra ekonomiska obelägenheter.
Läser vi mellan raderna och använder en gnutta sunt förnuft kan vi nog antagligen utgå från att Johanna Sällström på ett eller annat sätt valt att avsluta sitt liv för egen hand. Vi vet inte. Men antagligen.
Aftonbladet verkar dock inte kunna få nog av att gång på gång påpeka detta i så uppenbara, men inte konkreta, ordalag som möjligt. Samma artikel publiceras om och om igen i deras nätupplaga, varje gång med någon ny liten detalj som antyder självmord. Det är som att det sitter någon liten publicistgubbe och bara håller på att spricka för att han inte får täcka hela väggen på Åhlens City med orden "HON TOG SITT LIV" direkt. Men han vågar inte. Inte utav respekt, ty sådant har Aftonbladet aldrig brytt sig om. Snarare utav rädsla att spräcka den här ballongen av förväntning och uthållighet. Typ, hur länge kan man dra ut på det? Hur länge kan man suga på nyhetskaramellen? Hur länge kan man säga vad alla redan tror, eller vet, på så många sätt som möjligt?
Jag vet inte, jag. Kanske är det bara så jag är uppfostrad. Kan man inte säga något gott behöver man inte säga något alls. Liksom.
Nåväl, det är helg. Och du ska väl inte sitta framför datorn. Gå ut och drick en pilsner med en vän, eller gå och handla färska grönsaker och laga en god risotto.
Kommentarer
Postat av: El Puppo
Jepp...jag igen!
Kul med asätar-journalistik...det får t.o.m. musikskribenter att verka mänskliga...;)
Sättet på vilket märgen sugs ur en slocknande story blottlägger bristen på riktiga nyheter eller iaf förmågan att definiera den samma...synnerligen avslöjande, men ack så sekundärt i ett mediastyrt samhälle där deadline & spasmiskt nervös dådkraft regerar!
Trackback