Man ska ju vara två
Jag läste i Svenska Dagbladet tidigare i veckan en recension av Lissa Nordins avhandling "Man ska ju vara två", om män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd. Jag har inte läst avhandlingen själv, men skulle görna göra det, eftersom recensenten beskriver den som både intressant och hjärtlig. Den låter jätteintressant i det att den tittar på schablonbilder och faktiska förhållanden ur ett queerperspektiv. Får jag tid och tillfälle skall jag definitivt plöja igenom den. Jag funderar dock på en grej.
Citat:
"...klädd i Helly Hansen och stövlar, lågutbildad, sävlig på gränsen till trög, talträngd och klumpig i förhållande till kvinnor".
"Hon visar hur männen hela tiden måste parera mot olika ”felaktiga” mansroller i sin strävan efter kärlek och tvåsamhet. I ord och handling söker männen konstruera sig själva som ”riktiga” och ”bra” män, trots att den avgörande ingrediensen saknas, nämligen den kärleksfulla tvåsamheten med en kvinna."
"Läsaren får följa med på fisketurer, dans och resor till S:t Petersburg, hon/han festar med grabbarna och dricker kaffe i ensliga byhålor."
Schablonbilder javisst. Men är detta något typiskt för den norrländska glesbygdsmannen? Finns det andra stereotyper för de dalsländska, de värmländska och de småländska ensamstående glesbygdsmännen? Har man andra idéer om tvåsamhet i exempelvis en by utanför Skövde än de som hyses av mannen i en by utanför Lycksele? Och är det egentligen så stor skillnad mellan lågutbildade, traditionella singelmän i stad och på landsbygd?
Jag vet inte, jag. Är det verkligen så stora strukturella skillnader inbördes, i ett land som till ytan egentligen är marginellt större än en ugnspannkaka? Jag tror, ärligt talat, att bortsett från att den inte kan säga 'r' och den andra andas in ordet 'jo' så är inte skillnaden mellan Gunnar i Bönhult och Börje i Tavelsjö särskilt stor.
Observera - jag dissar inte Lissa Nordins avhandling på något sätt. Tvärtom tror jag att den är superintressant och ur ett genusperspektiv säkerligen ett väldigt gott arbete. Jag bara ställer mig frågan om den norrländska ungkarlen egentligen är så signifikant annorlunda andra ungkarlar i glesbygd.
Nå jo. Nu ska jag ut och tjuvskjuta mig en renkalv.