omalm.blogg.se: dagens bibelord

På allmän begäran kommer nu balladlistan. Precis som i de tidigare två installationerna rör det sig förstås om Ballader Du Älskar, Men Egentligen Inte Vill Erkänna. Jag har varit tvungen att verkligen väga dessa fem på guldvåg: är det bara minnen från alla mellanstadiediscon, eller är det En Genuint Bra Ballad? Det är inte helt enkelt. Men iallafall.

Matsens Guilty Pleasures volume 3: the ballad edition

1. Heart "Alone"
Systrarna Wilson hade släppt skivor i 10 år innan "What About Love" exploderade på listorna och gjorde bandet till världens ungefär största AOR-grupp. Det är förvisso en knäckande bra låt, men den slår inte denna listas etta, som fanns med på uppföljaren. Jag hade inte hört denna låt på säkert 10 år innan en Idol-deltagare eller liknande gjorde en cover på den typ förra månaden och hamnade på någon reklamradiostations A-lista.
   Samtidigt hade någon den goda smaken att spela originalet i en podcast som jag hörde på jobbet dagen efter. Med skräckblandad förtjusning insåg jag att jag kunde nästan hela texten. Jag kunde till och med nynna gitarrsolot. Och det var så fint att jag nästan fick en klump i halsen. När jag är på ett visst humör är det här världens bästa, mest sentimentala låt. När jag skriver detta inser jag att jag måste köpa en Heartsamling.

2. Mariah Carey "Without You"
Nu tänker du 'varför i herrans namn inte Harry Nilsons originalversion?' Ja, det tänker nästan jag också. Det är bara det att Mariahs svulstiga tårdrypare slår an någon sträng hos mig som sällan slås an. Ställer man originalet och denna version mot varandra märker man direkt hur fjäderlätt Nilsons arrangemang är, och hur sansad han låter i all sin förtvivlan. Man ser framför sig hur han dricker ur sitt sista glas whiskey, lägger en tjugodollarssedel på bardisken, slänger sin bruna skinnjacka över axeln och stilla går ut genom dörren. Han promenerar ner till järnvägen och lägger sig på rälsen sekunderna innan godståget passerar.
   Mariah å andra sidan iklär sig en guldlaméklänning, går ut på balkongen och gallskriker i flera minuter, innan hon slutgiltigt tänder eld på sitt hår, kastar sig ut från tolfte våningen med en apterad granat i vardera handen och landar på P Diddys Hummerlimousin. Det är inte värdigt, men det är jävligt effektfullt och förbaskat effektivt. Klumpen i halsen känns stor som en vattenmelon, och man känner sig nästan lite ansvarig.

3. Barry Manilow "Mandy"
Det var inte förrän en pojkgrupp, jag minns inte vilken, gjorde en cover på "Mandy" som jag insåg låtens storhet. Den utsökta simpliciteten i texten, Manilows gubbtorra och lite tillknäppta sorgsenhet, det smäktande arrangemanget - när en låt är så här oironisk och ärlig är det svårt att inte svälja den med hull och hår. Sedan gillar jag att Barry Manilow är så hysteriskt fugly, som om Rod Stewart parat sig med en leprechaun. Det skänker honom, och låten, en viss trovärdighet.

"Oh, Mandy
You came and you gave without taking
but I pushed you away"

Damn close to genius.

4. Bad English "When I See You Smile"
Jag vet inte om det bara är en taskig inspelning eller om det verkligen rör sig om ett talfel, men sångaren låter som om han läspar. Jag gillar det, även om hela produktionen låter lite grann som en Real Audio-fil fast lyxigare. Texten har också den där extra pzazz som krävs för en toppballad: "When I see you smile I can face the world". Stolt, men ömt.
   Neil Schon spelar gitarr. Han är en j ä v l i g t grym musiker. Och jag menar det helt seriöst. Han har dessutom coolt, krulligt hår, som han aldrig lyckas klippa till någon vettig frisyr, utan ser oftast ut som Screech från "Saved By The Bell", fast mörk.

5. Winger "Miles Away"
Nu tar ni er alla för bröstet och stammar fram "m-m-menar han allvar?" Slappna av. Det inte som att säga att man tyckte att Hitler hade rätt. Men jag förstår att detta är frapperande, chockerande, rent utav risque! Jag förstår att jag balanserar på gränsen till all sedlighet. Jag tänker inte ens försöka förklara mig. Jag säger bara så här:

Lyssna igenom låten en gång. Gå ut i köket och slå på kaffebryggaren. Börja gnola. Jag lovar att det första som kommer ut ur din mun blir "miles away... no, you're turning back".

Det var mina första fem. Känn dig fri att kommentera, fylla i, ifrågasätta. Och jag utmanar dig gärna att skicka över din balladlista.

'Til then.