I love you, you hate me
Då funderar jag så här: är det så att finnarna vet tillräckligt om oss för att avsky oss, och att vi vet för lite om dem för att tycka någonting överhuvudtaget (för är det inte det som är Grejen Med Sverige egentligen)? Att de inte är särskilt förtjusta i sin storebror i väst är ju uppenbart, när man kollar på deras minoritetsspråkspolitik. Bland annat har man gjort inskränkningar i språkundervisningen för svensktalande finländare, och en del andra liknande grejer. Det lägger jag mig inte i heller, för de får göra precis som de vill.
Men varför? Är det så enkelt som att det rör sig om lillebrorskomplex? Har det med kriget att göra? Var vi taskiga på 1700-talet när vi ägde de tusen sjöarnas land? Eller har vi gjort något annat? De tycker uppenbarligen att vi är ett gäng lallande keffon, medan vi tycker att deras brytning är så charmig och att deras barska sätt är så härligt "ursprungligt" och oaffekterat (jodå, det där sista ordet kan vara ett fall för språknämnden). Eller är det vi som bara vill vara kompis med allt och alla? Är det vi som är konstiga? You tell me.
Jag skulle gärna ha fler finska vänner. Det finns förvisso en språkbarriär att forcera, men man kommer ganska långt med kroppsspråk, gott humör och några flaskor Sisuviina. Så ni finländare som mot alla odds vill ha en svensk kompis - hör av er. Vi behöver inte träffas jämt eller bilda någon gränsöverskridande förening eller så. Vi kan väl bara supa lite och bada bastu någon gång.
(Och jo, jag vet att det heter 'sauna' hos er. Lite glosor har jag snappat upp!)
Näkemin,
M
Morjens! Och trevlig Svenska dagen! (det är vad vi finlandssvenskar plägar fira idag den 6 november, gissa varför ...)
Jag börjar från slutet och ger dej en eloge för att du lyckats stava "Näkemiin" ***nästan*** korrekt. Två i ska det egentligen vara.
Och vad gäller finnars syn på svenskar ... Efter att på diverse finskspråkiga forum ha läst några hundra kommentarer på den här undersökningen, kunde synen kanske sammanfattas så här:
Sverige är nog alltjämt nånting av en storebror för oss. Sverige är det land det känns lättast för en finne att göra jämförelser med. Även om skillnaden i BNP idag snarast är till Finlands fördel, är det många finnar som beundrar Sverige för att det är så välordnat och snyggt överallt. Svenskarna uppfatttas som vänliga och sociala, och dessutom snygga ... på Iltalehtis forum har man i det oändliga jämfört både kvinnorna och männen i de båda länderna. - Samtidigt är det ganska vanligt att svenskarna uppfattas som ytliga och tillgjorda, ni flinar med hela ansiktet och hälsar och smalltalkar och håller på, men djupsinnigheten fattas. Tycker alltså somliga.
Speciellt intressant är att studera inlägg skrivna av sverigefinnar, antingen återflyttare eller fortfarande i Sverige bosatta. Det finns de som är övertygade att svenskarna alltjämt ser ner på finnar och att vänligheten bara är spelad, men många andra framhåller med övertygelse att svenskarna idag faktiskt uppskattar oss.
Jag kan för övrigt dra mig till minnes ett par andra undersökningar som publicerats i finsk press ganska nyligen. Nån gång i somras frågade man folk vilka länder Finland borde försöka locka arbetskraft från. Svenskarna toppade listan över populära invandrare, följda av britter, amerikaner och tyskar. Ester och ryssar kom klart efter, och olika MÖ-folk och afrikaner låååångt efter. I en annan mätning för nåt år sen löd frågan vilka andra folk finländarna gillar respektive ogillar. Esterna var det folk som flest tillfrågade sa sej gilla, men svenskarna kom bara nån procentenhet efter. Och esterna var också mindre väl sedda av fler finnar än svenskarna.
Men nu ska du få lite kritik också. Det gäller stycket "Bland annat har man gjort inskränkningar i språkundervisningen för svensktalande finländare, och en del andra liknande grejer. Det lägger jag mig inte i heller, för de får göra precis som de vill." Är det faktiskt din genuina åsikt att alla länder ska få göra som de vill, inklusive trakassera sina minoriteter? Ganska osvensk åsikt i så fall, svenskarna är ju av tradition mycket intresserade av människorättsfrågor i andra länder. Fast de drabbade ska väl helst vara folk av annan hudfärg ... Det var sannerligen annorlunda på 1930-talet, då språkstriden i Finland rasade - då kunde vi finlandssvenskar räkna med stöd från er.
Dessutom har några såna inskränkningar du talar om INTE skett, tack och lov! Däremot "reformerades" den i Finland fortfarande kvarlevande studentexamen för några år sen. Tidigare ingick det andra inhemska språket som ett obligatoriskt ämne i skrivningarna - alltså finskspråkiga gymnasister måste skriva ett prov i svenska, svenskspråkiga ett prov i finska. Nu är det obligatoriska provet avskaffat, och även om de allra flesta gymnasister skriver det andra inhemska på **frivillig** basis, skippar en del finska elever provet i svenska.
Här har vi igen ett exempel på svenskars okunskap och missuppfattningar om Finland och finlandssvenskarna - ett fenomen jag som sverigevän och nordist alltid har irriterat mig på. Varje finlandssvensk som vistats en tid i Sverige kan berätta hur svenskar frågat henne eller honom "Hur talar du så bra svenska? Har du bott länge i Sverige?" eller "Talar du finska nu? Jamen jag förstår ju dej!" (Personen i fråga har alltså i det fallet talat svenska med finlandssvensk accent). En annan olat är det ogenerade sammanblandandet av finska och svenska ortnamn, när svenska medier gör reportage från Finland. Att Helsinki heter Helsingfors på svenska, och att Turku heter Åbo, det vet nog de flesta svenska mediamänniskor. Men man envisas med att tala om skidtävlingar i "Lahti" fast orten heter Lahtis på svenska, man pratar om långtadarköer som räcker från ryska gränsen till "Hamina" (svenska Fredrikshamn), man rapporterar från jazzfestivalen i "Pori" (svenska Björneborg), operafestivalen i "Savonlinna" (svenska Nyslott) eller från norra Finlands IT-metropol "Oulu" (svenska Uleåborg).
I och med att den finska skolan börjat lyftas upp som modell för Sverige, med betyg och annat, kan kommetarerna från vad jag kallar flumvänsterhåll bli rent barocka. I Sydsvenskan var det i början av sommaren två LÄRARE i Lund som framhöll hur finska elever nog kanske lär sej mer i skolan men att de inte alls ***trivs*** där lika bra som svenskarna. De sa också att elever i Finland är tvungna att ***NIA*** sina lärare! Jag skickade lundalärarna ett mejl för att korrigera deras missuppfattningar, men de har inte ansett det värt att svara ...
Det är bra att du fortsätter plugga finska glosor. Men det nya uppslagsverket Finland tål också att studeras!
http://www.uppslagsverket.fi/index.php
Varma hälsningar dit över viken, höstrusket till trots,
Mikael Schulman
redaktör vid Yle (Finlands Rundradio)
Ditt inlägg bekräftar med all tydlighet forskningsresultaten hur lite svenskar vet om Finland. Det där med minoritetspolitiken är något du fått om bakfoten. Man kan gå hela sin skolgång på svenska i Finland, från dagis till universitet. Antalet timmar i modersmål, dvs svenska, i de svenksspråkiga skolorna är oförändrad. Svenska är fortfarande att obligatoriskt ämne i finskspråkiga skolor men är nufötiden frivilligt i sudentskrivningarna.
Något Sisuviina existerar inte och det heter bastu här i Finland också, förutom när man pratar finska.
För övrigt måste jag nog hålla med om att vi har ett djupt inrotat lillebrorskomplex och det är ingen hejd på skadeglädjen när Nokia klår Ericsson, Lejonen Tre Kronor och Lordi Carola.
Själv har jag flera vänner från Sverige, så jag har svårt att förstå den avoga inställningen bland mina landsmän. Då jag jobbade som svensklärare för vuxna såg jag i stället ofta en iver och beundran för allt svenskt och finlandssvenskt.
Och ja, det är ni som
bara vill vara kompis med allt och alla. Sluta inte med det, det är så typiskt svenskt. Snällt och gulligt.
Wow, och tack för din synnerligen matiga kommentar, Mikael! Jag ska svara dig på dina två kritikpunkter:
1. Det är klart att jag bryr mig om hur ett land behandlar sina minoriteter. Jag gjorde ett dåligt ordval, och menade snarare att jag bara inte kan göra något åt det.
2. Jo, med inskränkningar menade jag just den reform du talade om. Jag utgick egentligen från kritik som en svensk dagstidning hade gentemot reformen, där man hade vinklat det till finlandssvenskarnas nackdel. Det är svårt att hitta information om detta, varför jag helt enkelt valde tidningens info som min enda källa. Dessutom hittade jag inte originalartikeln, så det fick bli från minnet. Jag är inte journalist, så det där med källor brukar jag vara ganska slapphänt med (hahahaha!).
Varför den finska skolan i viss mån framhålls som en ny modell för den svenska hänger nog ihop med att finska elever är så väldigt mycket bättre på matematik än svenska. Och det i sin tur beror nog på att Nokia går så mycket bättre än Ericsson, och våra makthavare och näringsliv helt enkelt är avundsjuka på er.
Tack för tipset om uppslagsverket, skall definitivt studeras!
Jag har en teori, kanske lit OT, men inte helt: svenskars anglofili handlar egentligen om Finland. Menar, allt det vi känner igen oss i i England: supandet, nationalismen, provinsialismen (i bemärkelsen att engelsmännen är skeptiska mot allt som inte är brittiskt), maten som ingen annan kan äta: allt det här är Finland, inte Sverige. Förstår du var jag vill komma? Vi vill ha finska vänner, vi nöjer oss med brittiska. Hur kan det komma sig?
Hej Helena, och tack för inlägget. Din första invändning har jag ju redan gått igenom nedan, i respons till Mikaels kommentar.
Sisuviina var ju ett skämt, det förstod du väl? Jag kunde ha skrivit Koskenkorva, men det hade blivit så väldigt stereotypt.
Snällt och gulligt? Åh herregud, är det DET som är svenskhet?
Jag var i Göteborg och studera vid universitetet i ett par månader, och "fick feeling" att svenskar ser ner på mig. Jag fick hela tiden höra puukko- och brännvinvitser och man frågade mej: "har du lärt dej svenska på två månader". Svenska män sminkar sig öppet och klär sig i handduk till bastun. Plus att alla svenska journalister och politiker är jävla champagnesocialister, Reinfeldt & co. inräknat. Så att svenskar har väldigt lite att ge som vänner.
Svensk musik är helt okej, ni har väl så mycket angst där med all idealism och feminism och allt möjligt, att det blir bra konst. Svenska band är också populära i Finland.
Haha, ord och inga visor. Jag "får feeling" at du ser ner lite grann på svenskar, Matias. Men det är helt OK, vi kanske förtjänar det, vad vet jag?
Att svenskar har lättare för finnar beror oftast på att finnar förväntas prata svenska. Numera pratas det oftast engelska. Svenskar skrattar ofta då finnar gör feluttal en finne skrattar aldrig då en utlänning eller finlanssvensk försöker prata finska. Jag vet för jag kunde knackig finska för länge sedan och jobbade med enbart finskspråkiga. Att finnar råkar ut för svenska skämt pga att det förut förekom knivslagsmål bland finnar som numera utövas av andra folkgrupper. Att finnarna ofta var extremt manliga i sin sportutövning typ bära (konka) damer. I Finland trodde man typ; att hälften av de svenska männen i Stockholm var sexuellt vänstergängade. Så fördomar har florerat mellan folkgrupperna. Men visst har det i synnerhet från svensk sida förekommit mobbing som nu förhoppningsvis tillhör en svunnen tid.
Efter sina erfarenheter i Sverige är det inte konstigt att mången finlädare ignorerar svenskarna och umgås hellre med andra nationaliteter.
På 70-talet var det inte alltid roligt att vara finländare i Stockholm. När vi pratade finska med våra barn födda i Sverige på pendeltåget, fick vi höra att bäst om vi åkte tillbaka till Finland. När vi ville ha finskspråkig daghemsgrupp i Solna, skrev svenska föräldrar protestlistor till kommunen etc. och Expressen med sin "en finne igen". Allt sitter ju kvar i minnet.
Nå, jag har bara sett Stockholm och Handelshögskolan i Göteborg. Vad vet jag, kanske finns det också normala människor i Sverige. Nästa år ska jag cykla Vättern runt, får kanske några svenska vänner.
Jag hoppas verkligen att du får det, Matias. Annars är du välkommen upp till Norrland. Här är många av oss åtminstone delvis av finsk härkomst, och pratar en märklig version av finska. Men det brukar gå bra.
Man skall var ärlig och säga att svenskar serverkligen ner på finnar. Speciellt den klassiska skogsfinnen som ses som ett fett hämmat fyllo.
Det finns många sådana.
Finlandssvenskarna är däremot populära.
Säg vad ni tycker i stället för hyckleriet man läser här.
Ja..
jag har själv samma problem.
Jag är Norrman,bosatt
sverige( obs litet S)
och jag måste säga,av alla de länder jag plundrat,
är svenskar de mest arroganta dryga
självgoda självupptagna.
DRITTSEKKER jag någonsin mött.
De kan ikke en endaste artighetsfras,på Norska
Spanska, Finska, Franska.
ej heller på sitt eget språk!
Kortoch och gott.
ociviliserade ....dystra humorlösa barbarer!
(de textar t.o.m. norska filmer??!!)
Kjell wasastjerna
0046704917406
Du vill gärna ha finska vänner - vilken tur du har som inte behöver gå över vattnet efter dem - det bor 400-500 000 av oss i Sverige :)
Hahaha! Fan, vad roligt det här blev mitt i allt.
Heli: jo, förvisso. Men ni gillar ju inte oss. Var det inte så?
Kjell: kan jag få en textremsa till ordet DRITTSEKKER? Och skulle du bli lite gladare om vi gav tillbaka Härjedalen och Jämtland till er?
Bosse: du kanske ser ner på "skogsfinnar", men det gäller ju inte alla. Jag är ganska förtjust i idén iallafall.
Hmm. Vad är det med svenskarna som gör att dom alltid tror sig ses som storebror till alla tänkbara nationaliteter. Varför kan ni inte bara vara syster och bror? Det skulle kanske underlätta umgänget mellan er och "oss". Fast egentligen vet jag inte om jag är "er eller oss". Hmm förmodligen både och. Att Finnar skulle vara kyliga kan jag definitivt inte hålla med om, har själv alltid undrat över hur det kommer sig att svenskar är så kyliga och stela trots att de är omgivna av Finnar och Norrmän.
Kram från din ingifta moster.
Din för evigt finske vän.