Någon måste krama Maria
Det räcker med att titta på Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson för att misstänka att hon är en kvinna som fått för lite kärlek i sitt liv. Jag kan inte förstå hur hon annars vuxit upp och blivit den onda häxa hon framstår som. Hon kanske hade väldigt få vänner både som barn och vuxen också. Det finns få andra förklaringar till varför hon ser ner på allt och alla. Kommer hon från en militärfamilj? Hur blir man annars så konservativ och så förtjust i kadaverdisciplin?
I dagens ledare i SvD skriver hon bland annat, vad gäller den nya statliga utredningen av högskole- och universitetsväsendet, att äntligen skall "riktiga kunskapsämnen" lyftas fram. Hon använder också ord som "genustrams" och ser vissa moment i litteraturvetenskap som kvasiämnen.
Alla har ju förstås rätt till sina åsikter, så även Abrahamsson, men varje gång hon öppnar munnen eller fattar pennan så blir jag påmind om att det faktiskt finns människor som faktiskt är onda, avskyr mångfald och saknar förståelse för saker utanför deras egen sfär. Men varför blir man sådär? Jag tror att Maria borde få en lång, varm kram. Någon som klappar henne på handen och säger att 'man behöver inte vara arg hela tiden' och bjuder på varm choklad.
Fast jag slipper helst. Fan, vad jag är rädd för Maria Abrahamsson.
Håller med. Varje gång Abrahamsson uttalar sig, via text eller i TV-rutan, så får man väldigt mörka vibbar.
Både blogginlägget och första kommentaren fullständigt VIMMLAR av argument...
Min gissning är att bloggförfattaren och dennes åsiktsfränder avskyr Maria Abrahamsson av samma skäl som en en dammtuss avskyr en målmedveten dammsugare: Det är alltid smärtsamt när någon avslöjar en som upprätthållare av något osunt. Maria A träffar nästan alltid med huvudet på spiken och är ständigt på jakt efter företéelser som är skadliga för samhället, och som är en följd av intellektuell slapphet och ideologiskt flummeri. Som en gammeldags skurkärring måste hon ibland vara en surkärring för att få rent i hörnen. Det upprör naturligtvis de som frodas i oredan, de flesta andra blir bara glada över att skiten vädras ut.
"Varje gång [Maria Abrahamsson] öppnar munnen eller fattar pennan så blir jag påmind om att det faktiskt finns människor som faktiskt är onda", skriver
Mats Ömalm.
Mats Ömalm funderar över hur människor blir onda. Man förstår, att
Mats Ömalm anser sig själv vara god.
En betydligt intressantare fråga är emellertid: hur blir människor övertygade om att de själva är goda (och andra onda)? Hur går det till, när man (som
Mats Ömalm) själv blir orubbligt övertygad om sin egen förträfflighet? Hur vet
Mats Ömalm att han själv är god? Hur uppstår en sådan självförälskelse?
Är
Mats Ömalm född med denna uttalade självgodhet?
Eller var det genom uppväxten, som
Mats Ömalm förvärvade sin självgodhet?
Alla behöver få kramar, men några behöver få ännu fler. Maria A. ser ut att vara en person som ogärna tar emot kramar, tyvärr ger hon sken av att vara en hård kvinna. Men hon är säkert mjuk inuti...?
F ö vill jag att det skall vara intagningsprov till lärarutbildningen. Som i Finland.
Johan: citat "Mats Ömalm funderar över hur människor blir onda. Man förstår, att Mats Ömalm anser sig själv vara god."
Det är väl klart jag gör. Anser du dig vara ond? Man måste väl för fan utgå från någon sorts norm för att kunna definiera dess motsats.
Självgodheten? Jag tror att den började frodas någon gång i 20-årsåldern.
Chrille: citat "Det är alltid smärtsamt när någon avslöjar en som upprätthållare av något osunt."
Nej, inte alls. Jag håller bara inte med Maria Abrahamsson och tycker att en del av hennes åsikter är onda.
Jag tycker Maria Abrahamsson har rätt i detta och i många adra frågor. Hon verkar tänka mycket och rätt. En av hennes viktigaste punkter i ledaren är ju inte att flumämnen skall rankas lägre (vilket är helt riktigt) när högskolorna skall få betalt utan att högskolarna skall få betalt efter vilken kvalitet (kunskaper) studenderna besitter när de lämnar läroinstutionen. Detta är ju alldeles utmärkt. Som det är nu så är det viktiga mängde högskolepoäng skolan lyckas dela ut till sina studenter som avgör deras ersättning. Detta uppmuntrar inte rätt inställning hos skolor och därmed inte studenter. Redan idag är det ju enorm skillnad i svårighet och arbetsinsats för studenten mellan en 5 poängs kurs i flervariabelsanalys på Chalmers eller KTH och en 5 poängs kurs i genusteori på universitet. Men poäng är poäng i skolornas synvinkel.
Varför fokuserar alltid vänstern på person när de ska kritisera högeråsikter? Saknas argument. Bara för att Abrahamsson har diametralt skild åsikt än din betyder det inte att hon är ond eller dum i huvudet. Hon har bara kommit fram till en annan sanning än din.
Ulf: Jag vet inte om det är sant att vänstern "alltid fokuserar på person", det påståendet får stå för dig, Ulf. Däremot är det helt sant att Abrahamsson har diametralt motsatta åsikter till mina. Jag gillar dem inte, och tycker att jag har rätt att säga det. Jag tycker att de är onda.
Apan: jag anser inte att flervariabelsanalys är ett viktigare eller riktigare ämne än genusteori. Det tycks du göra, och där skiljer väl sig mina och dina (och Marias) åsikter.
Det är nåt egendomligt med den abrahamssonska gestalten där i alla TV-sofforna. Inte så att hon någonsin överraskar, intellektuellt eller sakligt, allt hon säger är helt förutsägbart och tämligen medelmåttigt. Inga briljanta analyser eller ansatser. Samma gråa, humorbefriade pladder efter strikt konservativ mall. Det enda som engagerar mig med Abrahamsson är den extraordinärt frekventa sväljreflexen. Den hypnotiserar mig nästan, men stör naturligtvis inte talets innehåll, för det är väl känt i förväg.
"Hon (Abrahamsson: min anm) har kommit fram till en annan sanning ..." Hur många sanningar finns det? Finns det i högerns värld endast sanningar av olika schatteringar och inga lögner? Ulf G. är inne på fascinerande tankegångar av djupt filosofisk art. Det förklarar dessutom i ett slag de nya moderaternas politik! Högern som blev arbetarparti ... sant. Nya moderaterna som överklassens parti - också sant. Allt är sant. Allt är möjligt. Du sköna nya värld!
Haha, vilket jidder...
Det blir alltid lite skevt när man ska jämföra vilka universitsdiscipliner som behövs. Många hävdar ju att ekonomer och teknologer för utvecklingen framåt, medan humanister bara flummar på. Man kan ju se det tvärtom också, om man vill. Att den moderna ekonomin och teknologin är en oerhört destruktiv kraft som bryter ner vår planet och människor. Och att humanister bara flummar på (men vad gör det?).
Om man inte tillåtit nya discipliner så hade väl universitetena fortfarande analyserat bibeln.
Om ekonomerna och teknologerna och borgarna (!) fått husera fritt så hade aldrig det funnits någon genusvetenskap, ingen litteraturvetenskap, osv. De hade kunnat uppfinna Internet, men det hade saknats saker att fylla det med.
F.ö så håller jag fullkomligt med Ömalm. Maria är för mig OND. Jag anser inte heller att flervariabelsanalys är ett viktigare eller riktigare ämne än genusteori.
jag drog nog i lite mycket.
litteraturen hade såklart funnits. Den är ju borgerligt.
tog i lite för mycket med borgerlig och icke-borgerlig utldning.
men kolla på henne! o n d. det har mycket litet med hennes åsikter att göra. hon kunde välja att ha håret på ett annat sätt, hon kunde låta bli att tejpa upp ögonbrynen i hat-diagonaler ovanför de bleka ögonen. hon kunde välja att äta grönsaker i stället för att dricka blod. hon tror väl på individualismen? hon skulle kunna välja en annan framtoning, en annan approach, det är hennes födslorätt. precis som polackernas är att arbeta gratis för henne och hennes gelikar. eller? hon har bäddat, nu får hon ligga. eller om hon beordrat bäddning. det är hon som får ligga.
Oj då, angrep bestämt person i stället för sak?
Hahahahahahahahaha.