Kvartalsrapport från drömfabriken
Första kvartalet 2008 har sannerligen överraskat. I knivskarp kontrast till förra årets pinsamt magra musikutbud, rent kvalitativt alltså, har detta råttans år belönat musikälskare tämligen frikostigt redan nu.
Jag har redan nämnt No Kids lysande indie-r&b, Black Mountains indie-progg, British Sea Powers indie-indie och Black Crowes indie-Allman i tidigare inlägg. Nu inser jag att två av årets kanske bästa släpp, när vi ska summera 2008, kommer från Sverige.
Markus Krunegård, sångaren i Laakso och f.ö. en perfekt contender till att spela Dana Scullys svenska brorsa i framtida avsnitt av "X Files", tycks bli rosad överallt och så även av mig. Jag har ännu inte hört hela albumet, men det jag har hört låter bättre än jag kunnat föreställa mig. "Imperiet, fast töntigare" har Krunegård själv sagt, och det är inte helt osannt. Töntigt, förvisso, fast jisses mister Krister vad bra. Om singeln "Jag är en vampyr" lovade mycket, så lovar det jag har hört mirakel.
Men naturligtvis är det ju Håååkan alla pratar om just nu. Och med rätta. Jag tänkte ge "För sent för Edelweiss" några fler genomlyssningar innan jag slutgiltigt utnämner honom till popens frälsare, men jag har redan beställt rosenbladen.
»Bebopalula! Varför sjöng jag det egentligen? Helt idiotiskt nu när jag tänker på det. Gubben i mig har tagit över helt.« (Håkan intervjuas i nätupplagan av utmärkta samhällsmagasinet Fokus. Läs mer här.)
Och senare i år kan vi vänta oss nytt från The Radio Dept. Jag gnuggar händerna och säger som Mr. Burns: "eeexcellent"!
Jag har redan nämnt No Kids lysande indie-r&b, Black Mountains indie-progg, British Sea Powers indie-indie och Black Crowes indie-Allman i tidigare inlägg. Nu inser jag att två av årets kanske bästa släpp, när vi ska summera 2008, kommer från Sverige.
Markus Krunegård, sångaren i Laakso och f.ö. en perfekt contender till att spela Dana Scullys svenska brorsa i framtida avsnitt av "X Files", tycks bli rosad överallt och så även av mig. Jag har ännu inte hört hela albumet, men det jag har hört låter bättre än jag kunnat föreställa mig. "Imperiet, fast töntigare" har Krunegård själv sagt, och det är inte helt osannt. Töntigt, förvisso, fast jisses mister Krister vad bra. Om singeln "Jag är en vampyr" lovade mycket, så lovar det jag har hört mirakel.
Men naturligtvis är det ju Håååkan alla pratar om just nu. Och med rätta. Jag tänkte ge "För sent för Edelweiss" några fler genomlyssningar innan jag slutgiltigt utnämner honom till popens frälsare, men jag har redan beställt rosenbladen.
»Bebopalula! Varför sjöng jag det egentligen? Helt idiotiskt nu när jag tänker på det. Gubben i mig har tagit över helt.« (Håkan intervjuas i nätupplagan av utmärkta samhällsmagasinet Fokus. Läs mer här.)
Och senare i år kan vi vänta oss nytt från The Radio Dept. Jag gnuggar händerna och säger som Mr. Burns: "eeexcellent"!
Kommentarer
Postat av: Buster
Kompis, jag älskar Håkan, verkligen. Han...äh. Anyway, detta tar emot att säga men...sjunger han inte faktiskt rätt illa på nya skivan? Jag har försvarat honom i sju år. Men han låter nonchalant på vissa låtar. Obrydd. Jag fattar att känsla för teknik går före. It always does om man inte sitter och runkar till Dream teater. Men jag grimaserade en hel del när jag lyssnade igenom Edelweiss.
Trackback