Gratisifiering i kubik
Bör artister få ersättning av Pirate Bay?
Svarsalternativen var 'Ja, självklart' och 'Nej, de har nog med pengar'. Inte helt överraskande röstade läsarna en ungefär 75-procentig seger för det senare alternativet.
Jag har ingen åsikt om Pirate Bay eller någon annan fildelningssajt skall ersätta artister, men det jag reagerar på är hur snedvriden bild folk har av musiker och artister. Jag kan räkna på ena handens tumme hur många musiker jag känner som kan leva av sitt värv. Bland den svenska musikeliten ser vi mestadels årsinkomster som underskrider en genomsnittlig deltidsarbetande, kommunalt anställd lokalvårdares. Det måste vara tungt att som yrkesmänniska i princip få höra "men du ska väl inte ha betalt, lilla vän - det du sysslar med är ju allmängiltigt gratisgods".
En del argumenterar att för att musiker måste "göra som förr i tiden" - spela live så mycket det gå för att få ekonomin att gå ihop. Att den inspelade musiken skall vara gratis för kreti och pleti. Och om kreti och pleti gillar det så skall de alltså betala för att gå och höra på artisten.
Den här logiken fungerar, men bara knappt, om det rör sig om en hyperkommersiell artist eller grupp som har en ytterst enkel instrumentering. Någon som vill göra mer ambitiösa projekt med spännande instrument, komplexa körarrangemang och experimentella produktioner är, som jänkarna säger, shit out of luck. Deras musik kan vara hart när omöjlig att framföra live utan att involvera kanske 20 personer på scenen, vilket är en både logistisk och ekonomisk katastrof.
Och vem skall bekosta inspelningen av musiken när ingen längre betalar för den? Samma sak gäller för filmindustrin. Vissa hyperoptimister brukar hävda att detta skall innebära att kvaliteten höjs, eftersom man då får anstränga sig mer för att fånga den betalande publikens intresse. Men vad händer när det inte längre finns någon betalande publik? Ni kommer att få sitta och ladda ner krattiga hemmainspelningar av potentiellt fantastisk musik, och tanka handkamerainspelade ickebudgetfilmer från YouTube.
Sedan finns det de som säger att "ja, men jag köper ju faktiskt musik. Jag laddar ner den först, och om jag gillar det så köper jag skivan för att stödja artisten. Gillar jag det inte så raderar jag ju den från hårddisken."
Öh, bullshit. Det gör du inte. Och om det vore så, börja tillämpa det tankesättet i övriga aspekter av din vardag. Gå in på Konsum och stjäl en köttbit. Om du gillar smaken så kommer du tillbaka nästa dag och betalar. Gå in på Intersport och sno en cykel. Om du tycker om kvaliteten så kommer du tillbaka och betalar för den. Annars behåller du cykeln och skiter i att betala.
Eller ännu bättre, och dessutom fullt jämförbart: gå in på ett museum och stjäl en tavla eller en skulptur. Om du gillar den jättemycket så kommer du tillbaka och betalar. Om du bara tycker att den är okej så sparar du den, men betalar inte. Och tycker du att den är jätteful så slår du sönder den i småbitar.
Jag har själv laddat ner saker utan att betala för mig, men jag gör det i regel inte längre. Jag skulle vara en hycklare om jag påstod att jag slåss för upphovsrätten, och visst fnyser jag också när musikaliska föredettingar gör utspel i stil med Prince och Village People. Det innebär dock inte att jag tycker att det är okej att göra åtskillnad mellan olika näringsgrenar och säga att "det här är okej att sno (musik), men det här är det inte (tekniska patent)". För lite grann så tycker jag att det är.
Antingen pissar vi helt och hållet på upphovsrätten och gör all musik, konst, litteratur, patent, reklamslogans och texter, läromedel, varumärken och så vidare helt fria att göra vad tusan man vill med. Eller så fortsätter vi kolla hur branscher åtskiljs, och hur främst kulturarbetare kan vänta sig att inte få betalt för något de bevisligen lägger ner åratal på att utveckla och förfina. Mjuka värden förtrycks. Bygger du inte i stål så får du gå utan käk.
Musik ska byggas utav glädje, javisst. Men så jävla kul att det ska vara helt gratis är det inte.
Det du helt missar är vilken fantastisk portal Internet är för alla artister att nå ut till sin publik utan en massa mellanhänder som tar väldigt bra betalt.
De enda som förlorar på det här är skivbolagen och mega-artisterna. Musiker (och andra artister) i allmänhet vinner stort. Det märks bl.a. genom att det blir allt vanligare med lagliga fria alster.
I mjukvarubranschen finns en företeelse som heter Open Source (gratis program) som började växa fram på 90-talet. Idag använder både försvaret, staten, landsting och kommuner i hela landet Open Source. Microsoft och IBM stod i början helt handfallna. Microsoft har inte riktigt vaknat än, men IBM är huvudsponsor för några av världens största Open Source projekt. Det bara växer. Vem förlorar? Jo, det som sitter kvar i sina gamla mönster och vägrar att inse att det finns andra sätt att tjäna pengar på än att ta betalt för just mjukvaran.
Nya strukturer värker fram. Det händer oavsett alla stämmningar och bråk. Förlorarna blir alltid de som inte är förändringsbenägna.
Att nånting som ger så enorma möjligheter till spridning med så lite kostnad skulle missgynna upphovsmännen är, och förblir, bara trams!
Jag har väl inte på något sätt missat vilken fantastisk portal internet är. Jag är inte heller ovetande om Open Source, och använder t.ex. NeoOffice i min Mac.
Men det DU inte har förklarat är hur artisten ska få betalt för sin insats.
Artister tjänar pengar genom att träffa sin publik, uppträda i TV och Radio, ställa upp på intervjuer, reklamintäkter, stimpengar från alla radio och tv program där musiken spelas, kanske genom att ta (lite) betalt för nerladdningar från egen websajt, gärna förknippat med nån bonus som artisten håller aktuell, o.s.v.
Det finns rätt många alternativ till buds till de artister som lyckas nå ut med sin musik. Jag har säkert bara listat en del av möjligheterna.
M.a.o. samma saker som artister alltid har tjänat pengar på, men som kräver en ganska stor organisation för att börja generera resultat.
Träffa sin publik, javisst. Men det har vi redan avhandlat. Att få musiken såpass uppmärksammad att den faktiskt spelas i radio, för att inte nämna teve, kräver jobb, organisation och faktiskt viss ekonomisk backning. Det räcker alltså inte med en bra låt för att spelas. Samma sak gäller att få in musiken i exempelvis en reklamfilm. Intervjuer har aldrig genererat pengar - man får inte betalt för att svara på frågor. Och för att intervjuas krävs att kommersiell media är intresserad av en. Klassiska tonsättare exempelvis har enligt denna metod inte en chans att kunna leva på sin musik, eftersom deras musik inte uppmärksammas i media. Den framförs sällan på grund av den stora ekonomiska och logistiska insats det innebär att framföra exempelvs ett symfoniskt stycke, och spelas dessutom ytterst sällan i radio.
Dessutom - vad skall finansiera en professionell inspelning av musiken? Om utomstående musiker behöver plockas in, vem lägger ut för dem? Och så vidare, och så vidare. Vem lägger ut för de kostnader det innebär att pitcha musiken till radio- och teveproducenter? Det finns massvis med hål som behöver stoppas innan musiken ens kommer ut. Att då kräva att den inspelade musiken skall vara gratis håller inte.
Det går inte, tycker jag, att rättfärdiga upphovsrättens åsidosättande. Inte på detta sätt iallafall.
Många intressanta tankar och jag tänker inte såga dig rakt av - att vara artist är inte alltid fett. Endast de mest framgångsrika blir riktigt glada. Det gäller dock nästan överallt. Det jag tänkte såga är dina liknelser.
Att stjäla en cykel är *inte* samma sak som att ladda ner en låt. Det är ju det som är själva problemet. En mer korrekt liknelse vore att säga att man stjäl en cykel av en cykelhandlare, men att handlaren fortfarande har kvar cykeln och fortfarande kan sälja den och kan göra det oändligt antal gånger utan att den förlorar i värde. Inte riktigt samma sak va? Att jämföra med muséer och tavlor som är unika och kalla det "fullt jämförbart" visar på brister i det logiska tänkandet.
Det är det som är grejen med den digitala spridning. Det hela handlar om kampen om en affärsmodell för skivbolag,
mer än något annat. Affärsmodellen bygger på hitten, på att man har få artister istället för mångfald och att man kan styra konsumenten.
Dina framtidsscenarier är löjeväckande, också.
"Men vad händer när det inte längre finns någon betalande publik? Ni kommer att få sitta och ladda ner krattiga hemmainspelningar av potentiellt fantastisk musik, och tanka handkamerainspelade ickebudgetfilmer från YouTube."
Ja... nu är det ingen mänsklig rättighet att få se Hollywoodfilmer som kostar 100 miljoner att producera eller höra Britney-pop - så jag bryr mig inte. Det finns värre orättvisor i världen.
Saker kommer hända och världen kommer förändras ständigt. Men att säga att man ska ha en viss lagstiftning för att en person ska ha råd att spela in musik vet jag inte jag kan ställa upp på.
Hare bra!
Jag har gjort slag i saken, ett tidsödande projekt men känns bättre! http://lunneberg.blogg.se/1202405587_banna_piratiseringen.html
Freddan - vettigt. Jag försöker göra likadant.
Tommie, jag vet inte om du är lite dryg eller så, men jag hade faktiskt ingen lust att svara på ditt inlägg just på grund av "tonen" i ditt anförande. Men samtidigt har du rätt i att ett par av jämförelserna haltar. Men låt oss göra direkta jämförelser, rakt av tillämpliga:
Konst: du gör 1000 kopior av en konstnärs litografi och går omkring och delar ut dessa till folk till höger och vänster. Konstnären får inte betalt.
Journalistik: du är redaktör och gillar en text som en skribent på en annan tidning har skrivit. Du kopierar därför denna text, publicerar den i din egen tidning och skickar dessutom ut 100 kopior till andra redaktörer. Journalisten får inte betalt.
Jag vet inte, du kanske tycker att det här är okej, men jag gör det fortfarande inte och kommer inte att göra det framöver heller. Debatten avslutad för min del.
I övrigt får du gärna kalla mina framtidsscenarion löjliga. Jag ser inte att du kommit med någon idé om hur det SKULLE KUNNA KOMMA att se ut. Här argumenterar ju du på samma sätt som du anklagar mig för att göra: du skjuter mygg med bazooka. Var har jag påstått att 100-miljonersfilmerna är de viktiga, eller att Britney-popen är den enda som räknas? Tro det eller ej, men inte ens s.k. lågbudgetfilmer är gratis.
Och långt ifrån all Hollywoodproduktion är förkastligt dålig - se bara på exempelvis bröderna Coens produktion.
Inte heller smalare musik spelas in gratis. Det kostar att få saker och ting att låta som man vill. Det är inte bara att plugga in en mikrofon i en dator och sedan vänta sig ett vettigt resultat. Du är kanske inte är insatt i sådant, så det vore nog utrymmesslöseri att gå in på detaljer. Om du vill fortsätta diskutera i detalj föreslår jag att du skickar mig ett mejl till på matsomalm (AT) gmail.com istället för att vi ska möta våra snoppar medelst kommentarsboxar.
Min poäng är till syvende och sist att jag inte tycker att musik skall vara gratis, helt enkelt.
Hmmm det är bara en sak jag undrar över: de här musikervännerna du refererar till, tjänade de mer pengar och hade det bättre ställt INNAN nedladdningarna?
Jag har för mig, och rätta mig gärna om jag har fel, att en artist får mellan 5 och 7 kronor per försålt album, det vill säga mellan 30 och 50 öre per såld låt.
Vilket skulle de flesta välja: 5000 sålda album som ger 25 000 kronor före skatt eller 500 000 nedladdade album runt hela världen för inga pengar alls, men med en potential livpublik för en världsturné?
Om jag har fel när det gäller artistersättningen får du gärna rätta mig, men svara gärna på den hypotetiska frågeställningen.
Okej, en sak i taget.
De här musikvännerna hade det iallafall inte sämre, men det hör inte till saken. Varför jag nämnde dem var för att GT:s läsare tycks tro att artister i allmänhet tjänar storkovan och därför inte skall ha betalt för sin inspelade musik.
Sedan vad gäller artistersättningen ligger man ett par-tre kronor högre, men det finns säkert en hel del lite risiga kontrakt som ger i runda slängar den ersättningen du anger eller kanske till och med ännu mindre.
Det är väl klart att musiker vill nå en så stor publik som möjligt, men det blir lite förenklat som du skriver det. Helt enkelt av den anledningen, och här krävs förvisso kanske inte ett direkt skivbolag i ryggen, att för att genomföra en världsturné krävs det än en gång kapital för att komma igång. Du får nämligen inga pengar i förskott, vilket innebär att du måste fronta en hel del pengar initialt för att bara komma ut ur landet. Detta brukar oftast lösas genom något som kallas för turnéstöd, vilket är ett i princip räntefritt lån från antingen skivbolag eller bokningsbolag.
Så absolut - ingenting är omöjligt, men mycket är ganska svårt.
Och än en gång: jag ser inte varför man skall ge bort sin musik, om man inte vill det förstås. Att skivbolagen däremot är snåla, rädda, konfliktbenägna och fokuserar på fel saker är en annan sak.
Måste sekundera lite...
Vara glad att nå ut? Yes box...jag jobbar dessutom gärna 40 timmar i veckan för kaffe & bulle bara för att få träffa folk & sträcka på benen!
Tjänade artister bra före nedladdningarna? Ger man ut sina egna skivor får man i regel behålla 100% av inkomsterna minus de kostnader man dragit på sig under produktionstiden! Något som kraftigt försvåras om någon/några generöst bjussar på mitt hjärteblod...
Undersökningar visar att nedladdare ändå köper musik! Visst, men köper de den musik de laddar ned, eller laddar de ned för att ha råd att köpa annan musik?
Vem har rätt att förneka mig möjligheten att ge ut musik i fullängdsformat? Jag kan acceptera att folk inte köper skivan för att de tycker att den låter skit, men inte därför att någon annan anser sig ha rätt att ge bort den gratis...
Återigen: Människor av motsatt åsikt uppmanas härmed sluta låsa bil- & lägenhetsdörrar, samt snitsla bana till såväl plånbok som kylskåp...