Busy doin' nothing
Ni undrar förstås varför jag inte har skrivit på länge. Orsakerna är tre:
1. Det har inte hänt ett skit.
2. Inte ens Svenska Dagbladets ledare förmår att uppröra mig.
3. Jag får inte betalt för det.
Eller, ja. Den där sista punkten satte jag bara dit för att det såg så futtigt ut med bara två ursäkter. Ska man ursäkta sig så ska man göra det med råge tycker jag. Som när David Berkowitz, på frågan om varför han mördade så många människor, svarade att han bara tog order av grannens hund. Now, how's THAT for an excuse?
Annars är det det gamla vanliga här i Casa Omalm - hunden sover, jag äter ostbågar, hustrun bringar hem baconet, teven visar bara skit, och någon firma håller på att rensa stuprännorna på vårt hus från isklumpar och snöklimpar. Jag spenderar dagarna med att uträtta ett (1) ärende eller en (1) syssla, och sedan beter jag mig som en slashas resten av tiden. Bortsett från knarket och nihilismen hade jag platsat perfekt i Richard Linklaters film "Dazed and Confused". När andan faller på lyssnar jag på lite black metal, eller så läser jag lite grann om ytbehandling av olika träslag. Nej, jag ljuger inte.
Häromdagen fick jag ett mejl från en barndomskamrat som numera bor i Lofoten, Norge. Där jobbar han som fiskare och surfar fastän det är minusgrader utomhus och inte många plusgrader i vattnet. Snacka om att man ska känna att man lever då! Det kontrasterar ganska skarpt mot vad jag sysslar med: fundera om man ska duscha eller inte, och sedan skjuta upp beslutet en timme för att det kan behöva lite mer betänketid. Välja mellan att steka franskbrödet eller rosta det, och sedan efter moget övervägande bestämma sig för en tallrik Havrefras istället.
Nej, nu börjar jag fan i mig gå till kyrkan eller åtminstone biblioteket. Det här går ju bara inte. Men det får bli nästa vecka. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
M
En frisk fläkt av färskt fläsk
En frisk fläkt av färskt fläsk når ens näsa när man svänger in på gårdsplanen. Klockan är nästan nio och någon neslig nisse har kastat krut kring kattens koja. Man kan konstatera att trots törsten törs Torsten inte traska ut. En spattig spaniel, Stefan, springer runt och sprätter, som om maken till mjuk mark sällan skådats.
Ett konstigt krafsande kommer från komposten, så spanieln springer dit för att försöka finna vad som prasslar så förbaskat. Hundens revir bör till varje pris försvaras, för varje prassel kan vara en attack på hans territorium. Trots en tuff trut och ett skarpt skall ska inte inkräktarens intresse för invasion underskattas. Katten Torsten tar trots allt endast råttor, så spanieln Stefan måste således stå pall och inte frestas av fläsket som steks i huset intill.
Fräscht fläsk vore förresten en fin förtjänst för fienden. Ännu en anledning att inte låta den lede lurifaxen lufsa in och lägga beslag på gårdens goda griskött!
Så är det en skrämmande skurk som skrapar runt i skräpet i komposten? Nej, det är endast en ekorre som ensam är ute för att förskansa sig förnödenheter, såsom sådant som slängs i soporna. Fast en ekorre är rysligt rolig att ränna efter.
"Jag jagar den jäveln", tänker den hungriga hunden och hoppar hastigt in i högen av mögliga morötter och multnande matjord med fötterna före. Fånigt nog fastnar tassarna i det tröga träcket. Ekorren undkommer snabbt och smidigt, och hoppar hastigt hem. Han hatar hundar med hela hjärtat.
Spanieln Stefan sväljer sin stolthet, och kallar på katten att komma och krafsa fram hans tassar. Torsten trotsar terrorn och tassar ut till sin särdeles skamsna spanielkamrat. "Nej", skrockar katten, "jag hämtar husse, han har de rätta redskapen för att rädda dig, din dumma drömmare".
Hundens husbonde skottar fram sin spåniga spaniel ur smuts och skräp. Varmt vatten väntar i baljan på bron, och det är bara att bada för vår vän vovven. Matte skrattar så att spottet sprutar när hon ser sin stackars smutshund.
"Förbaskade fähund", fräser husse, men förbarmar sig fort och sköljer sjok av skit ur hundens hår. Vips! var de vänner, och visst vill vovven vara med och spana in vad som svängs samman vid spisen. Och visst vinner vovven, för framåt fem får han faktiskt fläsk från mattes tallrik.
(Utdrag ur min kommande novellsamling "Sug Min Alliteration")
Ja, vad fan då? Jag var ju tvungen att skriva nånting iallafall.
Ett konstigt krafsande kommer från komposten, så spanieln springer dit för att försöka finna vad som prasslar så förbaskat. Hundens revir bör till varje pris försvaras, för varje prassel kan vara en attack på hans territorium. Trots en tuff trut och ett skarpt skall ska inte inkräktarens intresse för invasion underskattas. Katten Torsten tar trots allt endast råttor, så spanieln Stefan måste således stå pall och inte frestas av fläsket som steks i huset intill.
Fräscht fläsk vore förresten en fin förtjänst för fienden. Ännu en anledning att inte låta den lede lurifaxen lufsa in och lägga beslag på gårdens goda griskött!
Så är det en skrämmande skurk som skrapar runt i skräpet i komposten? Nej, det är endast en ekorre som ensam är ute för att förskansa sig förnödenheter, såsom sådant som slängs i soporna. Fast en ekorre är rysligt rolig att ränna efter.
"Jag jagar den jäveln", tänker den hungriga hunden och hoppar hastigt in i högen av mögliga morötter och multnande matjord med fötterna före. Fånigt nog fastnar tassarna i det tröga träcket. Ekorren undkommer snabbt och smidigt, och hoppar hastigt hem. Han hatar hundar med hela hjärtat.
Spanieln Stefan sväljer sin stolthet, och kallar på katten att komma och krafsa fram hans tassar. Torsten trotsar terrorn och tassar ut till sin särdeles skamsna spanielkamrat. "Nej", skrockar katten, "jag hämtar husse, han har de rätta redskapen för att rädda dig, din dumma drömmare".
Hundens husbonde skottar fram sin spåniga spaniel ur smuts och skräp. Varmt vatten väntar i baljan på bron, och det är bara att bada för vår vän vovven. Matte skrattar så att spottet sprutar när hon ser sin stackars smutshund.
"Förbaskade fähund", fräser husse, men förbarmar sig fort och sköljer sjok av skit ur hundens hår. Vips! var de vänner, och visst vill vovven vara med och spana in vad som svängs samman vid spisen. Och visst vinner vovven, för framåt fem får han faktiskt fläsk från mattes tallrik.
(Utdrag ur min kommande novellsamling "Sug Min Alliteration")
Ja, vad fan då? Jag var ju tvungen att skriva nånting iallafall.