Borgerligt OCH bra!
Allt alliansregeringen hittar på är inte av ondo. Det jag tänker på är förstås förslaget till ny lagstiftning vad gäller olämpliga hundägare. Det är enbart positivt att det nu kan bli svårare för knäppskallar som inte kan uppfostra sina jyckar att både behålla och skaffa hund.
Jag hoppas också på en skärpning av straffskalan vad gäller vanvård av djur. Man ska inte kunna få tillbaka en hund som man har misshandlat eller på annat sätt misskött. Dagens tandlösa lag gör att många stackars djur återlämnas till sina störda ägare, trots att de bevisligen far illa. Istället borde ägaren omedelbart bli av med djuret, och grova dagsböter utdömas vid ringa brott. Vid grövre brott skall skithögarna in bakom lås och bom.
Således äntligen en vettig idé från en regering som hittills mest strulat till saker och ting. Erlandsson, hatten av till dig trots att du tillhör fel sida av blockgränsen. Du får aldrig min röst, men du kan få en wienerkrans om du påminner mig om det nästa gång vi ses.
Länk: SvD.se
Nu trillade poletten ner.
Bilden är snodd från SvD.se, och från denna artikel.
Äntligen har jag fattat poängen med att köpa den största SUVen som finns. Få se när tyskarna drar samma slutsats.
NU go'natt,
M
Vem blir popidol?
Sitter och slöglor på TV4:s Idoltävling, och känner lite grann att jag ger tusan i vem som vinner. Så jag tänkte istället skriva vad jag tycker om deltagarna rent spontant.
Daniel: sjunger bra, men ser ju för fan ut som Phil Collins. Dessutom hatar jag hans urringade t-shirts och den där jävla armbindeln. Ska ha en eloge för ibland väldigt ambitiösa låtval (se: "Live and Let Die"). Lika mycket popstjärna som Tobias Billström.
Mattias: utstrålning som en pappersnäsduk. Sjunger halvdant. Svenne Banan ut i fingerspetsarna. Så trist att jag inte orkar skriva mer.
Andreas: ännu en bra röst, men är fullkomligt ocharmig och oformlig på alla sätt. Har en medfödd töntighet som gör att han helt enkelt inte kan ha en chans i helvetet att bli Idol 2007. Skulle kanske klara sig i ett after-skiband eller en dansorkester där han inte behöver röra sig.
Marie: finlandsfärja, dansband eller showartist. Det kan hon passa för. Men knappast som Idol. Och så förbannat klämkäck! Dessutom minuspoäng för att hon medverkat i Big Brother och varit babbelprogramsvärdinna*.
Amanda: hur i helvete hon klarat sig kvar så här länge övergår mitt vildaste förstånd. Tuff stil, javisst, men sjunger ärligt talat rent förjävligt. Hörde ni henne sjunga "Lovefool" för någon månad sedan? Hela Slottskyrkogården vibrerade av lik som vred sig i sina gravar.
Christoffer, som just åkte ut, var faktiskt den enda som jag tyckte hade någon som helst Idolkvalitet. Nu är det ju bara ett gäng ganska sorgliga typer kvar. Visst, han var lite grungefjompig sådär, men han hade iallafall en look och en ganska egen röst. Och det är faktiskt coolt med långt hår.
Till sist: fan, vilket skitprogram det är. Jag är faktiskt tveksam till att lägga det här inlägget i kategorin 'Musik'.
Go'natt,
M
Daniel: sjunger bra, men ser ju för fan ut som Phil Collins. Dessutom hatar jag hans urringade t-shirts och den där jävla armbindeln. Ska ha en eloge för ibland väldigt ambitiösa låtval (se: "Live and Let Die"). Lika mycket popstjärna som Tobias Billström.
Mattias: utstrålning som en pappersnäsduk. Sjunger halvdant. Svenne Banan ut i fingerspetsarna. Så trist att jag inte orkar skriva mer.
Andreas: ännu en bra röst, men är fullkomligt ocharmig och oformlig på alla sätt. Har en medfödd töntighet som gör att han helt enkelt inte kan ha en chans i helvetet att bli Idol 2007. Skulle kanske klara sig i ett after-skiband eller en dansorkester där han inte behöver röra sig.
Marie: finlandsfärja, dansband eller showartist. Det kan hon passa för. Men knappast som Idol. Och så förbannat klämkäck! Dessutom minuspoäng för att hon medverkat i Big Brother och varit babbelprogramsvärdinna*.
Amanda: hur i helvete hon klarat sig kvar så här länge övergår mitt vildaste förstånd. Tuff stil, javisst, men sjunger ärligt talat rent förjävligt. Hörde ni henne sjunga "Lovefool" för någon månad sedan? Hela Slottskyrkogården vibrerade av lik som vred sig i sina gravar.
Christoffer, som just åkte ut, var faktiskt den enda som jag tyckte hade någon som helst Idolkvalitet. Nu är det ju bara ett gäng ganska sorgliga typer kvar. Visst, han var lite grungefjompig sådär, men han hade iallafall en look och en ganska egen röst. Och det är faktiskt coolt med långt hår.
Till sist: fan, vilket skitprogram det är. Jag är faktiskt tveksam till att lägga det här inlägget i kategorin 'Musik'.
Go'natt,
M
Skiva: knasur och vimsur
Múm
Go Smear the Poison Ivy
(Fat Cat)
Om det är två saker jag har väldigt svårt i verkliga livet, så är det vimsighet och knasighet. Det förstnämnda för att det irriterar mig, det andra för att "knasigt" för mig bär likhetstecken med Stefan och Krister eller studentspex. Jag brukar inte tycka att de är särskilt önskvärda egenskaper i musikaliska sammanhang heller. Architecture in Helsinki låter vimsiga, och vem orkar lyssna på en hel skiva med dem? Frank Zappa lät knasig, och vem kan ärligt säga att han eller hon verkligen gillar Zappa? Båda grejerna känns ofta som en fasad, något för att dölja att det egentligen inte finns något innehåll i musiken.
Men så var det den här plattan. Jag vet inte om det är för att de är islänningar och bara genom sitt kulturella arv har en annan sorts vims och knas i blodet. "Go Smear the Poison Ivy" är bitvis bara lysande. Att försöka beskriva hur det låter är besvärligt, men jag ska försöka.
Det är kakburkstrummor som bara vägrar spela ett enkelt komp. Synthar som kortslutit, synthar som fått eget liv, synthar som helt enkelt bara låter fucked up. Ibland något gitarrliknande ljud som kommer från yttre rymden. Eko eko eko. Någon som knackar på kastruller. Människor som sjunger som älvor.
Jag vet. Det låter på pappret (eller skärmen) helt vidrigt. Men jag är såld.
Múm har någon sorts dubestetik som är väldigt klädsam. Musiken tillåts andas, breda ut sig, utvecklas i sin egen takt. Stundtals svävar den bara ut i kosmos och ballar ur, för att någon minut senare bli stram och återhållen. Och mitt i allt ljudet av ett kraschande UFO som matas genom en ekokammare.
Trots allt ljudsmideri och soniskt vansinne finns det faktiskt låtar, fina popmelodier och riktiga låtstrukturer bakom knastrandet och sprakandet och swooshandet. Lyssna bara på den underbara "Moon Pulls".
Jag brukar per definition vara allergisk mot isländska band med konstiga namn (se: Ham, Sigur Ros etc), men inför Múm kapitulerar jag och går väl och geggar in mig i den där gifteken då.
Eller förresten...
... jag kom att tänka på en liten grej som jag som hastigast vill kommentera.
Folk förundras, förvånas och förfäras över att Umeås fotbollsess Marta - av media kallad 'världens bästa fotbollsspelare', och hur ballt är inte det? - i sitt nya kontrakt med klubben får hundratusen spänn i månaden. Det är lite mer än vad våra stadsråd tjänar, och 25% mindre än vad statsministern drar ihop. Mycket stålars, javisst, men inte så mycket att jag egentligen höjer på ögonbrynen. Jag menar, om hon nu är Världens Bästa Fotbollsspelare måste det ju nästan ses som ett reapris, ett riktigt klipp.
Jämför med vissa Chelseaspelare som tjänar nästan två miljoner i veckan. 2.000.000:-/vecka. Smaka på det. Det är mer än hundra miljoner om året. Om jag har tur så kommer jag att tjäna lite mindre än 10 miljoner under hela mitt yrkesverksamma liv. För Carvalho är det fikapengar. Och då är han ändå lååååångt ifrån att vara Världens Bästa Fotbollsspelare.
Och vad tjänar exempelvis Kalmar FF:s skyttekung César Santin i månaden? Jag har ingen aning, men jag menar: det finns säkert flera manliga allsvenska lirare som tjänar fett mycket mer än Marta. Fast då bryr man sig mindre.
Jag har svårt att tänka mig att en kvinna skulle vara mest välbetald inom svensk fotboll. Kvinnor, som ju skall vara tacksamma att vi inte kedjar fast dem vid spisen längre. Och för att de har rösträtt.
Folk förundras, förvånas och förfäras över att Umeås fotbollsess Marta - av media kallad 'världens bästa fotbollsspelare', och hur ballt är inte det? - i sitt nya kontrakt med klubben får hundratusen spänn i månaden. Det är lite mer än vad våra stadsråd tjänar, och 25% mindre än vad statsministern drar ihop. Mycket stålars, javisst, men inte så mycket att jag egentligen höjer på ögonbrynen. Jag menar, om hon nu är Världens Bästa Fotbollsspelare måste det ju nästan ses som ett reapris, ett riktigt klipp.
Jämför med vissa Chelseaspelare som tjänar nästan två miljoner i veckan. 2.000.000:-/vecka. Smaka på det. Det är mer än hundra miljoner om året. Om jag har tur så kommer jag att tjäna lite mindre än 10 miljoner under hela mitt yrkesverksamma liv. För Carvalho är det fikapengar. Och då är han ändå lååååångt ifrån att vara Världens Bästa Fotbollsspelare.
Och vad tjänar exempelvis Kalmar FF:s skyttekung César Santin i månaden? Jag har ingen aning, men jag menar: det finns säkert flera manliga allsvenska lirare som tjänar fett mycket mer än Marta. Fast då bryr man sig mindre.
Jag har svårt att tänka mig att en kvinna skulle vara mest välbetald inom svensk fotboll. Kvinnor, som ju skall vara tacksamma att vi inte kedjar fast dem vid spisen längre. Och för att de har rösträtt.
Fiska om arkitektur...
... var väl samma sak som att prata om musik, enligt Zappa. Eller hur var det?
Jag tänkte släppa det här med att kommentera omvärlden i några ögonlock, och istället skriva lite om musik. Därför kommer det lite skivbabbel framöver. Jag hoppas att det är okej.
Förresten, pojkar och flickar: det är inte ens två månader kvar av året, så börja fila på era Best Of 07-listor! Det är svårt, jag vet, eftersom det mesta som släppts varit ren dynga, men försök iallafall. Jag vet på förhand att min lista kommer att innehålla såväl dödsmetall som isländskt knas, r&b och emorock, punk och en legend.
Men nå jo. Vi hörs på en stund.
M
Jag tänkte släppa det här med att kommentera omvärlden i några ögonlock, och istället skriva lite om musik. Därför kommer det lite skivbabbel framöver. Jag hoppas att det är okej.
Förresten, pojkar och flickar: det är inte ens två månader kvar av året, så börja fila på era Best Of 07-listor! Det är svårt, jag vet, eftersom det mesta som släppts varit ren dynga, men försök iallafall. Jag vet på förhand att min lista kommer att innehålla såväl dödsmetall som isländskt knas, r&b och emorock, punk och en legend.
Men nå jo. Vi hörs på en stund.
M
I love you, you hate me
Vi svenskar vill så väl. Varannan svensk vill gärna ha en finsk vän, fastän vi egentligen inte kan ett skvatt om Finland i sig. Finnarna å sin sida är betydligt kyligare. Bara var tionde finne vill ha svenska vänner. Och de har ändå ganska bra koll på landet Sverige. Detta står att läsa i en forskningsrapport från Thorleif Petterson vid Uppsala universitet och hans kollega Sakari Nurmela på TNS Gallup, berättar SvD idag.
Då funderar jag så här: är det så att finnarna vet tillräckligt om oss för att avsky oss, och att vi vet för lite om dem för att tycka någonting överhuvudtaget (för är det inte det som är Grejen Med Sverige egentligen)? Att de inte är särskilt förtjusta i sin storebror i väst är ju uppenbart, när man kollar på deras minoritetsspråkspolitik. Bland annat har man gjort inskränkningar i språkundervisningen för svensktalande finländare, och en del andra liknande grejer. Det lägger jag mig inte i heller, för de får göra precis som de vill.
Men varför? Är det så enkelt som att det rör sig om lillebrorskomplex? Har det med kriget att göra? Var vi taskiga på 1700-talet när vi ägde de tusen sjöarnas land? Eller har vi gjort något annat? De tycker uppenbarligen att vi är ett gäng lallande keffon, medan vi tycker att deras brytning är så charmig och att deras barska sätt är så härligt "ursprungligt" och oaffekterat (jodå, det där sista ordet kan vara ett fall för språknämnden). Eller är det vi som bara vill vara kompis med allt och alla? Är det vi som är konstiga? You tell me.
Jag skulle gärna ha fler finska vänner. Det finns förvisso en språkbarriär att forcera, men man kommer ganska långt med kroppsspråk, gott humör och några flaskor Sisuviina. Så ni finländare som mot alla odds vill ha en svensk kompis - hör av er. Vi behöver inte träffas jämt eller bilda någon gränsöverskridande förening eller så. Vi kan väl bara supa lite och bada bastu någon gång.
(Och jo, jag vet att det heter 'sauna' hos er. Lite glosor har jag snappat upp!)
Näkemin,
M
Då funderar jag så här: är det så att finnarna vet tillräckligt om oss för att avsky oss, och att vi vet för lite om dem för att tycka någonting överhuvudtaget (för är det inte det som är Grejen Med Sverige egentligen)? Att de inte är särskilt förtjusta i sin storebror i väst är ju uppenbart, när man kollar på deras minoritetsspråkspolitik. Bland annat har man gjort inskränkningar i språkundervisningen för svensktalande finländare, och en del andra liknande grejer. Det lägger jag mig inte i heller, för de får göra precis som de vill.
Men varför? Är det så enkelt som att det rör sig om lillebrorskomplex? Har det med kriget att göra? Var vi taskiga på 1700-talet när vi ägde de tusen sjöarnas land? Eller har vi gjort något annat? De tycker uppenbarligen att vi är ett gäng lallande keffon, medan vi tycker att deras brytning är så charmig och att deras barska sätt är så härligt "ursprungligt" och oaffekterat (jodå, det där sista ordet kan vara ett fall för språknämnden). Eller är det vi som bara vill vara kompis med allt och alla? Är det vi som är konstiga? You tell me.
Jag skulle gärna ha fler finska vänner. Det finns förvisso en språkbarriär att forcera, men man kommer ganska långt med kroppsspråk, gott humör och några flaskor Sisuviina. Så ni finländare som mot alla odds vill ha en svensk kompis - hör av er. Vi behöver inte träffas jämt eller bilda någon gränsöverskridande förening eller så. Vi kan väl bara supa lite och bada bastu någon gång.
(Och jo, jag vet att det heter 'sauna' hos er. Lite glosor har jag snappat upp!)
Näkemin,
M
Herrejävlar...
... vad mycket skit jag fick för nedanstående inlägg. Det var jätteroligt! Keep 'em coming.
Samtidigt belyser det att vissa tår inte tål att trampas på. Maria Abrahamsson har trampat på mina, och jag tycks ha trampat på en hel drös högerfötter så att det sjunger om det. Måhända kunde jag ha uttryckt mig lite mer subtilt, fast då hade det nog inte blivit en fullt lika festlig kommentarstorm.
Men tack iallafall till er som retat upp sig. Det är människor som er som får mig att vilja skriva och skriva tills tangenterna blöder.
Puss i vintermörkret, era högerslödder!
Samtidigt belyser det att vissa tår inte tål att trampas på. Maria Abrahamsson har trampat på mina, och jag tycks ha trampat på en hel drös högerfötter så att det sjunger om det. Måhända kunde jag ha uttryckt mig lite mer subtilt, fast då hade det nog inte blivit en fullt lika festlig kommentarstorm.
Men tack iallafall till er som retat upp sig. Det är människor som er som får mig att vilja skriva och skriva tills tangenterna blöder.
Puss i vintermörkret, era högerslödder!
Någon måste krama Maria
Det räcker med att titta på Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson för att misstänka att hon är en kvinna som fått för lite kärlek i sitt liv. Jag kan inte förstå hur hon annars vuxit upp och blivit den onda häxa hon framstår som. Hon kanske hade väldigt få vänner både som barn och vuxen också. Det finns få andra förklaringar till varför hon ser ner på allt och alla. Kommer hon från en militärfamilj? Hur blir man annars så konservativ och så förtjust i kadaverdisciplin?
I dagens ledare i SvD skriver hon bland annat, vad gäller den nya statliga utredningen av högskole- och universitetsväsendet, att äntligen skall "riktiga kunskapsämnen" lyftas fram. Hon använder också ord som "genustrams" och ser vissa moment i litteraturvetenskap som kvasiämnen.
Alla har ju förstås rätt till sina åsikter, så även Abrahamsson, men varje gång hon öppnar munnen eller fattar pennan så blir jag påmind om att det faktiskt finns människor som faktiskt är onda, avskyr mångfald och saknar förståelse för saker utanför deras egen sfär. Men varför blir man sådär? Jag tror att Maria borde få en lång, varm kram. Någon som klappar henne på handen och säger att 'man behöver inte vara arg hela tiden' och bjuder på varm choklad.
Fast jag slipper helst. Fan, vad jag är rädd för Maria Abrahamsson.